När FN blir språkrör för diktaturer och terror-regimer

FN:s beslut förra veckan att inte godta den USA- och EU-stödda resolution som fördömde Hamas, kom efter intensiv aktivitet från den palestinsk-arabiska sidan och deras supportrar.

USA:s utkast innehöll ett fördömande av Islamiska Jihads och Hamas raketangrepp på civila, bruket av brinnande drakar, grävandet av terrortunnlar, liksom användandet av våld.

I ett pressmeddelande några dagar före omröstningen sade USA:s FN-delegation: ”Om FN inte kan komma överens om att godkänna denna resolution har organisationen ingenting i fredssamtalen att göra.”

I kampen mot resolutionen stod plötsligt rivalerna Hamas och det palestinska självstyret (PA) sida vid sida. PA-ledaren, Mahmoud Abbas, sade efter omröstningen att han ”inte skulle tillåta att den nationella palestinska kampen blev fördömd”.

PA fick först igenom att omröstningen skulle skjutas upp i tre dagar, och därefter att resolutionsförslaget skulle kräva två tredjedelars majoritet för att godtas, vilket är en högst ovanlig procedur.

En vecka tidigare hade FN fördömt Israel i sex resolutioner – med vanlig, enkel majoritet.

Efter omröstningen tackade Hamas de länder som ”ställde sig tillsammans med vårt folks motstånd och deras rättfärdiga sak”. I en surrealistisk omskrivning av fakta anklagade de till och med USA:s FN-ambassadör, Nikki Haley, för att stödja ”sionisternas terrorism i Palestina”.

Det faktum, att en organisation som både USA och EU definierar som en terrororganisation, rosar en FN-resolution, borde vara en varningssignal för upplysta länder om att något har gått väldigt fel.