Stödet till sharia som "landets officiella lag" är massivt i en stor majoritet av de 39 islamdominerade länder som granskats i en stor studie av amerikanska Pew Research Center. Att göra sharia till landets lag får stöd av 72 procent av muslimerna i Nigeria, lika många i Indonesien, 74 procent i Egypten och 89 procent i de palestinska områdena.
Men det framkommer också i studien att det är stora skillnader på vad man menar med sharialagar.
– De flestas uppfattning av begreppet är något helt annat än i västvärlden, där vi brukar likställa huvudstraffen, de fem straffen med amputation och så vidare, med sharia, säger professor Knut S. Vikør vid universitetet i Bergen. Han är historiker med islamisk lag som ett av sina expertisområden. Professorn menar att det är rimligt att tro, att de flesta muslimer som är tillfrågade anser att sharia betyder rättvisa, eftersom det motsvarar Allahs vilja.
– Varje regel som främjar rättvisa och välfärd är sharia, oavsett hur regeln ser ut, förklarar Vikør.
– Man kan mycket väl vara för sharia och samtidigt emot mycket av det som vi räknar som farligt med sharia, tillägger han.
Många muslimer menar likväl att vissa lagbrott bör medföra fysisk bestraffning. Bland dem som vill ha sharia som landets lag menar 88 procent i Pakistan, 81 procent i Afghanistan och 76 procent i det palestinska självstyret att de som stjäl bör få kroppsliga straff. Stening för äktenskapsbrott får i samma grupp stöd av 89 procent i Pakistan, 85 procent i Afghanistan och 84 procent i det palestinska självstyret.
Bland dem som önskar sharialagar är stödet till dödsstraff för att lämna islam 86 procent i Egypten, 82 procent i Jordanien och 79 procent i Afghanistan. I andra änden av skalan finns de muslimer i Bosnien-Hercegovina, Albanien och Kosovo som önskar sharialagar. Där vill en fjärdedel eller färre av dem att äktenskapsbrytare ska stenas och 15 procent eller färre vill ha dödsstraff för att lämna islam.
I Nigeria har just frågan om stening vid äktenskapsbrott varit omdebatterad. Docent Jan Opsal vid Missionshögskolan i Stavanger är enig med professor Vikør om att sharia kan betyda olika saker, men noterar också intressanta tendenser i bland annat Nigeria. 70 procent av muslimerna i landet vill ha sharialagar, men det betyder också att 30 procent av dem inte vill ha det, konstaterar han.
Befolkningen i Nigeria är jämnt fördelad mellan muslimer och kristna, vilket innebär att sett till hela befolkningen endast 35 procent vill ha sharialagar.
– Det tycker jag är uppseendeväckande, säger Opsal.
I landet med störst muslimsk befolkning, Indonesien, visar Pew-undersökningen att 72 procent av muslimerna vill ha islamiska lagar, vilket innebär runt 60 procent av befolkningen. Det är en mer oroväckande siffra, menar Opsal, som säger att den traditionella uppskattningen varit att det är 40 procent av folket som vill ha sharia.
Samtidigt som många muslimer vill ha sharialagar säger man sig också vilja ha religionsfrihet. I en majoritet av länderna är det över 90 procent som menar att andra ska vara fria att praktisera sin tro. Många muslimer oroas över extrema religiösa grupper, och då främst islamister. DR Kongo är det enda landet där rädslan är störst för kristna extremister.
I länder som Egypten och Indonesien är mer än en tredjedel av muslimerna oroliga för muslimska extremister.
Inte i något land är det en majoritet av muslimerna som menar att självmordsdåd mot civila i försvar för islam kan rättfärdiggöras. Men på några platser är det en stor minoritet som har den uppfattningen. I de palestinska självstyresområdena gäller det 40 procent, i Afghanistan 39 procent och i Egypten 29 procent.
Jan Opsal ser ett samband mellan fruktan för extrema religiösa grupper och motståndet mot terrorism.
– De ser att de själva kan bli offer, säger han.
Både i denna och flera av de andra frågorna i studien ser han att det är en utmaning att tolka vad som ligger bakom acceptansen av självmordsdåd.
– Så långt jag kan förstå kan man inte använda de här uppgifterna för att säga att så och så många godkänner 11 september- eller Boston-attentaten. Men de ger grund för reflektion över hur majoriteten av världens muslimer ställer sig, och att det finns hållningar hos en betydande minoritet som ger skäl till oro, säger Opsal.
Synen på könsroller är en stor del av undersökningen. Knut S. Vikør kommenterar svaren:
– En stor majoritet i Mellanöstern, Asien och Afrika stöder klart mannens makt och ett könsbundet regelverk i samhället. Intressant är att stödet till polygami är större i Afrika, säger han.
Vikør menar att det är tydligt att inställningen till det omgivande samhället har stor betydelse för stödet till polygami och liknande företeelser. I Bosnien är stödet nära noll, medan stödet är starkt i Afrika söder om Sahara.
Opsal menar att förhållandena i samhället är viktigare än den religiösa uppfattningen när man ska förklara synen på polygami i Afrika.
Generellt menar Opsal att det är svårt att veta hur stor vikt man kan lägga vid en studie av den här typen när han inte känner till metodologin bakom den. Att veta hur frågorna formulerats och i vilken kontext intervjuerna gjorts skulle betyda mycket, konstaterar han.
Tore Hjalmar Saevik
Dagen Norge
redaktionen@varldenidag.se