Marcus Birro: Tre anledningar till att leva

För mig är allt skapande en gåva ifrån Gud. Yrket att formulera sig i ord är inte något jag bestämde mig för i en viss ålder eller så. Yrket låg nedärvt i mig från början. Inte på grund av att mina föräldrar skrev, för det gjorde de inte – jag är uppväxt i ett kulturellt men inte överdrivet intellektuellt hem – utan skrivandet, eller rättare sagt känsligheten som föregår allt skapande, var med mig från början.
Jag har under hela mitt liv varit tvungen att skriva. Jag har inte haft något val. Jag har skrivit eftersom världen verkat så skrämmande och orimlig. Jag har inte begripit mig på den, och skrivandet visade sig tidigt vara en nyckel, ett redskap att göra det skrämmande mindre skrämmande, en guide och vägvisare i underjorden. Jag har genom hela livet plågats av en över­driven känslighet, en sorts ständigt påslagen medvetenhet. Intrycken har sköljt över mig och för att bringa ordning i allt detta har skrivandet varit nödvändigt för mig.