Immanuelskyrkan i Örebro valde i helgen att besluta om att viga även samkönade par. Men diskussionen om hur man inom Evangeliska frikyrkan ska se på homosexualitet har pågått i flera år. Vägvalet som Saronkyrkan gjorde 2009 öppnade för intensifierade diskussioner om konkret förändring av teologin gällande äktenskap, familj och sexualitet.

Stefan Swärd, dåvarande ordförande i EFK:s styrelse konstaterade på sin blogg att ämnet har ”diskuterats inom EFK i slutna rum i flera år, och jag tycker att det är bra att vi rensar luften”.

På Saronkyrkans vägval följde en intensiv frikyrklig diskussion.

I en debattartikel i Dagen riktade flera kända EFK-pastorer och andra kristna företrädare kritik mot beslutet. Vi är ”övertygade om att Sarons nya hållning är ett allvarligt steg i fel riktning, som kommer att leda till en uttunning av kristen tro”, skrev man. 

Debatten inom pingst­rörelsen har inte sett likadan ut som i EFK, och centralt i Pingst FFS understryks återkommande att man står fast vid den traditionella äktenskapssynen där en man och en kvinna ingår förbund. Frågan har ändå fått mer genomslag de senaste åren och 2005 kom pingst­rörelsens teologiska nätverk ut med skriften ”Homosexualitet och kristen tro”. 

”En noggrann genomgång av de bibliska texterna kan knappast ge något annat resultat än ett konstaterande att Bibeln tar avstånd från homosexuella handlingar”, kan man bland annat läsa i materialet. 

Men när Niklas Piensoho, pastor i Filadelfiakyrkan i Stockholm, talade under Nyhemsveckan 2013 blev det tydligt att principiella skrifter knappast stillat debatten internt i pingströrelsen. Piensoho manade till att välsigna människor, också de personer som lever utanför det heterosexuella äktenskapet.

Som exempel tog Piensoho mötet med en församlingsmedlem som uttryckte sorg över att hans dotter skulle gifta sig med en annan kvinna.

– Du behöver inte ha en åsikt och behöver inte tycka något om allt och alla. Gud har ställt dig i din familj. Du ska vara en välsignelse precis där, berättade Piensoho om hur han svarade pappan.

– När Pridefestivalen kommer, usch- och fya inte utan lyft dina händer och be om välsignelse över människor.

Detta ledde till en våg av reaktioner och vissa menade att just uttrycket välsigna kopplat till samkönade relationer var problematiskt och ansåg att det ledde till en annan hållning än den som pingst traditionellt haft.

Under Nyhemsveckan 2013 arrangerades också andra samtal om hbtq-frågor. I en panel fanns Frida Olsson-Sandahl, arrangör av Jönköpings version av Pridefestivalen, med.

Upplägget där frågan togs upp som ”öppen” utan att pingsts historiska och officiella syn tydligt klargjordes bekymrade den tidigare pingstledaren Sten-Gunnar Hedin.

– Nyhemsveckan är ju formellt sett inte en generalkonferens och man kan inte fatta formella beslut, men åtminstone de gamla av min art tror ju fortfarande att veckan har en rikslikarkaraktär. Jag efterlyste svaren på vad Bibeln normerar för sexuallivet i dag, men fick inga svar på det, sade han till Världen idag.

2015 blossade frågan upp igen då teologen Joel Halldorf skrev en text på ledarplats i Dagen med rubriken ”Homosexualitet ingen regelfråga”.  

Han menade att kyrkans syn inte kan vila på enskilda bibelverser utan på en helhetssyn på etik och teologi. Han valde att vid tidpunkten undvika att specificera var i frågan han och den tidning som bland annat ägs av pingströrelsen står, vad gäller synen på utlevd homosexualitet. Hall­dorf har senare som fristående debattör gjort sig till språkrör för en liberaliserad äktenskapsteologi.

Tio av pingströrelsens mest framträdande ledare i Sverige, däribland dåvarande pingstledaren Pelle Hörnmark, redogjorde i ett debattinlägg för sina utgångspunkter i frågan. Man tog dock inte upp frågan om utlevd homosexualitet såsom synd utan hänvisade den slutgiltiga hållningen till den lokala församlingen.  

På detta svarade sedan 22 andra pingstpredikanter att man bör markera att homosexualitet som levs ut är en synd, och att den som blir kvar i synd slutgiltigt kan missa himlen.

Det debattinlägget ledde i sin tur till att frågan uppmärksammades i flera riksmedier. I P4 Jönköping fick Pelle Hörnmark frågan om det är okej att pingstvänner lever ut sin homosexualitet? 

– Teologin formas framför allt i den lokala församlingen. Om man är välkommen att vara med som medlem eller inte i det läget, det skiljer sig lite grann mellan våra församlingar, men vi har ingen centralt uttalad policy kring det, sade han.

2017 släppte det frikyrkliga förlaget Libris två kontroversiella böcker i ämnet. Den ena var Välkommen in i min garderob, en självbiografi av en frikyrkligt aktiv person som lever i en samkönad relation. Den andra var Välkomna varandra och är en antologi bestående av 14 olika texter med den gemensamma nämnaren att man bejakat utlevd homosexualitet.

– Vi vill inbjuda troende kristna och församlingar till att omförhandla sin syn på samkönade relationer, sade förlagschefen Jennie Sjöström.

EFK-pastorn Hans Jansson var en av flera frikyrkliga ledare som var öppet kritiska mot Libris och ifrågasatte att de inte hade förankrat beslutet i förlagets ägarsamfund.

Året efter, 2018, upplät Evangeliska frikyrkan utrymme för ett antal bejakande röster i hbtq-frågor under den årliga Torpkonferensen, och flera på plats upplevde att ämnet behandlades som om man inte hade en klar linje. 

– Det var som om man lämnade frågan för öppen tolkning, sade pastorn Christer Roshamn.

Ansvariga inom EFK besvarade kritiken med att det handlade om att våga lyfta olika perspektiv men att samfundet står fast i att endast bejaka heterosexuella relationer.

Debatten har därefter fortsatt att föras både på lokal och nationell nivå inom samfundet, och till EFK:s kongress 2020 inkom en motion om att ta ett större grepp om ämnet. Sedan 2021 och med slutmål 2023 pågår nu en process inom EFK där den här frågan tas upp ur olika perspektiv. Processen har dock av vissa kritiserats för att luta åt en förändrad teologisk hållning, trots att samfundets nuvarande syn är att bejaka endast relationer mellan en man och en kvinna.

En EFK-församling som valde att förekomma samfundets process var Immanuelskyrkan i Örebro. Våren 2021 stod det klart att en majoritet bland såväl ledare som medlemmar i församlingen ville att församlingens äktenskapssyn skulle ”vidgas” och att man ska viga även samkönade par. Nu i söndags tog församlingen också det formella beslutet.

När pingströrelsen 2019 gjorde en enkätundersökning konstaterades det att det finns ett starkt stöd inom pastorskåren i pingströrelsen för vad man ser som en biblisk äktenskapssyn.

Men man såg samtidigt att tillämpningen när det gäller homosexuella som vill bli medlemmar, döpta eller ledare i lokala församlingar spretar rejält.

Bland de svarande församlingarna uppgav 22 procent att man öppnat upp medlemskapet för personer som lever ut homosexualitet, vilket motsvarar ett tjugotal församlingar.

På frågan hur man tror att framtidens pingstförsamlingar kommer att förhålla sig till homosexualitet, svarade hälften:

”Pragmatiskt och ännu bättre på att bemöta dessa människor med kärlek.”

Tolv procent svarade att pingst kommer att få ett mer liberalt synsätt.