Vid ett av polisens kravallstaket står den 22-åriga tvåbarnsmamman Carolina. Hon har kommit för att demonstrera mot islamiseringen av väst, säger hon.
Hur märks islamiseringen?
– Genom att vi tar emot så många muslimer som har en förvrängd syn på kvinnor till exempel. Eller inte muslimer, men islamister, de som tillhör IS.
Det är måndag den 9 februari. En mild kväll i Malmö. På Stortorget har polisen satt upp ett stort antal kravallstaket som ska hålla demonstranterna och motdemonstranterna åtskilda.
Demonstranterna är runt trettio personer som ska lyssna på tal av fyra företrädare för Pegida Sverige.
Motdemonstranterna är runt 4 000 personer som ska vifta med olika fanor och skandera slagord som "inga rasister på våra gator!", "nassesvin!" och "krossa rasismen!", ackompanjerade av sambatrummor.
Det här är den första Pegidademonstration som hålls i Sverige.
Pegida står för Patriotiska européer mot islamiseringen av väst (namnet är akryonym för rörelsens hela namn på tyska).
Det började i den tyska staden Dresden för ett halvår sedan. Den 42-årige pr-mannen och försäljaren Lutz Bachmann startade Pegida som en Facebooksida. En första demonstration hölls en måndag i slutet av oktober och några hundra kom. Måndagen därpå kom ytterligare några hundra. Så där fortsatte det. Den åttonde december var 10 000 personer med i demonstrationen.
Exakt vad tyska Pegida vill kan verka svårt att överblicka. Särskilt med tanke på att demonstranterna har uppmanats att inte tala med "lögnarpressen" (det tyska begreppet "lügenpresse" användes främst av Adolf Hitler och hans propagandaminister Joseph Goebbels). Övertygelsen om att Europa just nu utsätts för en pågående islamisering tycks vara den minsta gemensamma nämnaren hos dem som lockas till demonstrationerna – till stor del människor från den tyska medelklassen.
I början av december publicerade Pegida ett manifest med 19 punkter om vad man vill. Bland annat: minska asylinvandringen, skydda Tysklands judeo-kristna kultur samt ta efter Schweiz, Kanada, Australien och Sydafrika som exempel i migrationspolitik. Just Sydafrika har Pegidagrundaren Lutz Bachmann en personlig erfarenhet av. 1998 hade han dömts till ett flerårigt fängelsestraff av tysk domstol för inbrott. Bachmann flydde till Sydafrika, men deporterades tillbaka till Tyskland.
– De har i alla fall ett deportationssystem som fungerar, sa han nyligen.
Pegidaåhörarna skrattade.
På Pegidas demonstrationer i Dresden, belägen i det forna Östtyskland, skanderas ofta fyra ord som hördes på östtyska gator strax innan Berlinmurens fall:
– Wir sind das Volk!
Vi är folket.
Förbundskansler Angela Merkel har sagt att det är viktigt för henne att demonstrationer kan hållas i hela Tyskland, oavsett vad hon tycker om demonstrationernas budskap.
– Det är en fundamental rättighet, har hon sagt.
Men förbundskanslern har också tydligt markerat mot att vi-är-folket-begreppet används av Pegida.
– Vad de egentligen menar är "Du tillhör inte [folket], på grund av din hudfärg eller din religion, sa Angela Merkel i sitt senaste nyårstal och fortsatte med en uppmaning om att inte ansluta till demonstrationerna.
– Ofta finns det fördomsfullhet, kyla, till och med hat i deras hjärtan.
Merkels uppmaning gav inte det resultat hon hoppats på. Första måndagen efter terrorattackerna i Paris i januari kom runt 25 000 personer till Pegidas demonstration i Dresden. Merkel markerade på nytt genom att säga att islam är en del av Tyskland.
Under ett frisörbesök förra sommaren gjorde Lutz Bachmann något som skulle komma att bli hans fall i Pegida. Medan han satt i frisörstolen kammade han sitt svarta, spikraka hår åt sidan, ner mot vänstra kinden. Under näsan hade han sparat en liten mustasch, inte bredare än ett par centimeter. Lutz Bachmann spärrade upp ögonen och lät sig fotas. Sedan la han upp bilden på sin Facebooksida och skrev: "Han är tillbaka". I kommentarerna under bilden kallade Lutz Bachmann invandare för "boskap", "skitstövlar" och "skräp".
När bilden i januari hamnade i den tyska tidningen Bild förklarade Bachmann först att bilden, som tydligt refererade till Adolf Hitler, var på skoj. Samtidigt spreds också en annan bild som Bachmann ska ha lagt upp på sin profilsida, i slutet av 2012: en Ku klux klan-medlem med texten "Tre K:n om dagen håller minoriteter borta".
Bachmanns förklaring om skoj och satir hjälpte inte, skadan var redan skedd. Han tvingades lämna rollen som Pegidas ledare.
På en Facebooksida med Lutz Bachmanns namn, som i tisdags hade fått 5 500 gillaklick, föreställer profilbilden en sammanbiten Charlie Chaplin med karaktäristisk Hitler-mustasch. Bilden är hämtad från Chaplins satirfilm "Diktatorn" från 1940. En text har lagts till på bilden: "Han kunde göra satir men det kan inte Lutz!"
Ny ledare för rörelsen blev Kathrin Oerthel. Efter en vecka, i slutet av januari, avgick även hon. Skälet uppgavs vara hot och svårigheter som hon mött i arbetslivet på grund av sitt engagemang.
Kyrkoherde Anders Ekhem kommer in i S:t Petri kyrka, belägen ett par hundra meter från Stortorget. Först hälsar han på den församlingsanställda vakten, sedan på Securitas-väktaren. Väktaren är inhyrd för att höja säkerheten under den gudstjänst som ska hållas om ett par timmar, samtidigt som Pegida-demonstrationen. Gudstjänsten ska visa solidaritet med muslimer och människor med andra religioner, förklarar kyrkoherden. Det har lett till att mer eller mindre direkta hot har kommit in till församlingen.
– Man behöver ju inte vara dum och naiv, det finns ju starka krafter. Men vi står frimodigt för det solidariska och goda.
Han menar att Pegida dömer ut en hel religion för vad extremister gör i andra delar av världen. Det är farligt, säger Anders Ekhem.
– Att människor som är en del av vårt svenska samhälle, för att de vill vara det, ska behöva stå till svars för vad människor som av maktskäl begår terror... Det har begåtts grymheter i kyrkans och i den kristna trons namn också. Men det ska ju vi inte behöva stå till svars för.
Många av de som hört av sig till Anders Ekhem är glada och stolta över att kyrkan visar mod, berättar han.
– Men vi har också mött en del ilska, oförsonlighet och fördömanden från människor som säger sig vilja värna om den kristna tron och vårt svenska samhälle. Då blir det ju tragiskt att de anklagar oss för att inte gå i Jesu fotspår. I min värld är solidaritet en kristen handling, säger Anders Ekhem.
Mannen som nu tagit Pegida till Sverige heter Henrik Rönnquist. I en intervju med Sveriges radio den 12 januari sa Henrik Rönnquist att tecknen på en pågående islamisering bland annat är terrordåden i Paris, moskébyggen samt medias bevakning av moskébränderna kring årsskiftet. Men främst är svenska traditioner i fara, sa han.
– Vi hoppas ju att vi får fira jul i framtiden också, men det börjar ju se ganska oroligt ut, det är därför Pegida finns.
Henrik Rönnquist är en före detta gallerist som dömdes för hets mot folkgrupp när han i somras ställde ut gatukonstnären Dan Parks verk. Åtta av verken hetsade mot svarta och romer, enligt tingsrättens dom.
Polisen har under måndagen förklarat att Stortorget är ett så kallat PL24-område, det vill säga att platsen lyder under polislagens 24:e paragraf, som bemyndigar polisen att neka personer tillträde till ett visst område, eller tvinga personer att följa en anvisad väg.
Framför Rådhuset på Stortorget är ett område på runt 30 gånger 30 meter avspärrat. De runt 30 Pegidademonstranterna är hänvisade dit. Även de motdemonstranter som lovat att hålla sig lugna och inte störa ordningen har fått komma innanför kravallstaketen.
Henrik Rönnquist är först ut att tala på Stortorget i en medhavd megafon. Från den plats media står på är det svårt att höra något av det han säger.
– Jag känner mig trygg, bra säkerhet av polisen, säger han till Världen idag.
Henrik Rönnquist säger att Pegida inte är rasister.
– Vi håller på med yttrandefrihet, vi värnar om Sveriges grundlagar, Sveriges historia. Vi tycker om Sverige, säger han innan han plötsligt lämnar den korta intervjun.
Vid ett par tillfällen smäller knallskott som kastas från motdemonstranterna utanför avspärrningarna. Ett par andra fyrverkeripjäser och en rökbomb kastas också in.
Dessutom kastas några ägg och andra föremål (som en kortlek och en läskflaska) mot Pegidademonstranterna. Ett av äggen träffar en rullstolsburen man som kommit för att lyssna på Pegidatalarna.
Tillbaka till den 22-åriga tvåbarnsmamman Carolina, som är här för att demonstrera mot islamiseringen av väst. Motdemonstranterna vet nog inte så mycket om till exempel Pegida eller Sverigedemokraterna, säger hon. Man behöver skilja på människors personliga yttranden och vad de arbetar för politiskt, säger tvåbarnsmamman.
Vad tänker du om att motdemonstranterna ropar "krossa rasismen"?
– Jag ser inte mig själv som rasist, jag ser på alla människor på samma sätt. Den som gör fel gör ju fel oavsett var den kommer ifrån.
Sist ut att tala är Dan Park. Den kontroversielle gatukonstnären är den första person som dömts i en svensk domstol för att ha burit en nazistisk symbol. 1998 fälldes han av Umeå tingsrätt för att han gått klädd i en jacka som prytts med ett hakkors. Sedan dess har han varit föremål för flera liknande utredningar, som lett till att han dömts för hets mot folkgrupp.
När Dan Parks tal närmar sig sitt slut sjunker ljudet från motdemonstranterna en aning. Nu hörs han tydligare.
– White power! säger Dan Park tre gånger och avslutar sitt tal.
Efter hans tal är Pegida Sveriges första demonstration avslutad. Arrangörerna försvinner via en bakgata.
En handfull Pegidaåhörare väljer att lämna demonstrationen genom den stora motdemonstrationen, vilket tvingar polisen att ge sig ut i folkmassan för att skydda Pegidaanhängarna.
De antirasistiska slagorden byts ut. Nu riktas ropen mot polisen.
– Hela Malmö hatar polisen!
– Dagens poliser skyddar morgondagens fascister!
Stämningen blir hätsk och hotfull men snabbt lugn.
Resterade åhörare lämnar torget genom samma bakgata som arrangörerna tagit.
Några minuter efter att Pegidademonstranterna lämnat Stortorget utbryter en diskussion mellan ett par motdemonstranter och en polis. Hur kan du skydda de där människorna? undrar motdemonstranterna. En av dem är Toktam Jahangiry, ursprungligen från Iran, men uppvuxen i Berlin.
– Majoriteten av svenska befolkningen vill inte ha dem här. Varför får de ändå vara här?
– Därför att majoriteten har lagstiftat att under dessa premisser får man lov att demonstrera, svarar polismannen.
– Det är hets mot folkgrupp!
– Nej, det är det inte. Hade det varit det hade vi tagit ner dem.
– De vill inte att vi ska vara här i det här landet, men vi är stolta! Jag är gift med en svensk, han har också blivit muslim. Vi sprider oss, det är inget fel på oss. Vad de gör där borta, det handlar inte om religion längre, det handlar om makt och pengar.
Polismannen fortsätter prata om sin uppgift att upprätthålla lagen.
– Om de yttrar hets mot folkgrupp här så har vi som uppdrag att lyfta ner dem. Det hade jag gjort med glädje, säger polismannen.
Toktam Jahangiry säger till honom att han hade kunnat välja att stanna hemma från jobbet för att inte behöva skydda Pegida.
– Hela tiden kommer jag i konflikt med att "jag vill inte göra detta". Men jag kan inte ta ställning, jag måste vara neutral, säger polismannen.
Hans kollega knackar på hans axel.
– Gruppsamtal, kom.
– Tyvärr måste jag gå, säger han till Toktam Jahangiry och gruppen runt henne.
Några ur gruppen av motdemonstranter svarar med en engelsk svordom. När polismannen har gått pratar vi med Toktam Jahangiry.
– Problemet är att Pegida är emot mig som person. Är det demokrati om vi inte själva får välja religon? Varför har vi då lämnat våra hemländer och kommit hit? frågor hon.
Tycker du att polisen gör fel här i kväll?
– Det kan jag inte säga något om. Men i dag står vi här, i morgon kanske vi inte kan visa oss på gatan över huvud taget.
Samuel Björk
Arash Asadi
redaktionen@varldenidag.se
Förtydligande:
Efter att den här artikeln publicerats har arrangören inkommit med en synpunkt. I texten står det att den kontroversielle gatukonstnären Dan Park avslutade sitt tal med orden "White power". Enligt arrangören ska Dan Park egentligen ha sagt "Fight the power".
