Många ansöker förgäves

På måndag eller tisdag beslutar Europadomstolen om huruvida någon eller några av de irakier som ska deporteras från Sverige nästa vecka bör få utvisningen inställd, i väntan på att deras ärende prövas i Strasbourg.

– Vi fick i dag en lista från UNHCR (FN:s flyktingorgan) med namn på 26 irakier som enligt uppgift ska finnas på planet till Bagdad den 19 januari, och vi har hittills hittat 24 av dem bland våra papper, säger Anders Månsson, chef för den avdelning vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter, som handlägger klagomål från bland annat Sverige.
Domstolen kommer dock inte att kunna fatta något beslut alls i de ärenden som inte är kompletta, och där fullständiga kopior på Migrationsverkets och Migrationsdomstolens tidigare beslut i ärendet saknas.
Man kommer inte heller att hinna underrätta dessa klaganden om att deras ansökningar inte är fullständiga.
– Ett stort problem för oss nu är att väldigt många bara har skickat in ett enkelt förtryckt formulär, utan någon personlig historia eller andra dokument. På ett sådant material kan vi inte fatta beslut, säger Anders Månsson.

Domstolen skickar ut begäran om komplettering allteftersom handläggarna går igenom ansökningarna, och avskriver ett ärende efter sex månader om man inte fått in något svar.
– Drygt hälften av de totalt 2 400 klagomål från irakier som vi har fått in är inkompletta, säger Anders Månsson.
Bakgrunden till anstormningen av klagomål är att Europadomstolen under en period i höstas beslöt att per automatik inhibera utvisningen av samtliga asylsökande irakier som vände sig till domstolen, i väntan på utförligare information om säkerhetsläget i Irak. Därefter återgick man till att besluta om inhibition först efter att ha granskat varje enskilt ärende.

Men beslutet väckte hopp hos många irakier om att få en ny och mer generös prövning.
– Om man ser tillbaka kan man tycka, rent psykologiskt, att utvecklingen var lite olycklig, säger Anders Månsson.
– Vårt beslut om automatisk tillämpning av regel 39, som reglerar möjligheten att meddela inhibition, ledde till att informationen fördes vidare på ett sätt som gav folk otroligt stora förhoppningar. När vi först inhiberade i 600 fall, ledde det till att vi sågs som räddningen för alla irakier i Sverige. Det är tyvärr en felaktig uppfattning, för det är bara ett fåtal som vid en individuell prövning kan förväntas få hjälp av Europadomstolen.
Vid december månads beslutsomgångar inhiberade domstolen bara fyra utvisningsbeslut av 170, och det är inte troligt att procentsatsen ändras i någon större utsträckning framöver.

Europadomstolens uppgift är att se om något sådant fel inträffat i ett mål, att man kan misstänka att den klagandes mänskliga rättigheter kränkts eller riskerar att kränkas.
– Vi börjar med att se om de klagande ingår i någon riskgrupp – om någon till exempel har haft samröre med utländska styrkor eller om det handlar om kristna eller andra minoriteter. Men i slutänden handlar det ändå om att bedöma personens individuella situation, säger Anders Månsson.
Dom i något vägledande irakiskt ärende, ett så kallat pilotfall, kan inte väntas förrän tidigast i början av nästa år.
Eva Janzon
eva.janzon@varldenidag.se