Reformationen spred sig i vidare kretsar. År 1527 hålls en predikan i Malmö som blev startskottet för en inte alltigenom fredlig förändring i staden.Malmö tillhörde vid tidpunkten Danmark och var den folkrikaste staden i landet, näst efter Köpenhamn. Några av stadens söner hade, 1525, gett sig i väg till den stora staden på andra sidan sundet för präststudier. De återvände till Malmö hade de med sig nya och omvälvande tankar. Det var idéer från den reformation som sedan några år börjat sprida sig på kontinenten. Fulla av iver ville de unga nykläckta prästerna nu börja plantera reformationens idéer i Malmö.

– Men den mest tongivande av dem, Claus Mortensen, förbjöds nu att predika i Malmös kyrka, säger Sinikka Neuhaus som skrivit en doktorsavhandling i ämnet.

Hon berättar hur detta triggade något hos stadens styrande råd, den tidens kommunstyrelse. Dessa beslutade att faktiskt låta Claus Mortensen få predika till folket. Året var 1527 när Mortensen höll den första evangeliska predikan i Malmö – och i det som senare kom att bli Sverige. Den historiska händelsen ägde rum på en åker utanför stadsmuren.

– Det samlade mycket folk, berättar Sinikka Neuhaus. Stadens befolkning var intresserade av det nya och att få höra mer av det budskap de tidigare hört om genom tyska handelsmän.

Malmö var vid denna tid rikt och staden hade vuxit kraftigt med nyinflyttade borgare. Expansionen försvårades dock av stadsmurarna. Samtidigt gapade kyrkans stora fastigheter ofta tomma och detta väckte irritation mot kyrkan och Lunds stift.

– I Malmö fanns många arga unga män och de tog nu del av det reformatoriska tankegodset, säger Neuhaus och beskriver en snabb utveckling.

Bara två år efter Mortensens predikan på åkern hade reformationens budskap flyttat in i stadens stora kyrka, S:t Petri. Där firades nu evangelisk gudstjänst regelbundet och Mortensen tillträdde som kyrkoherde. Med hjälp av den nya boktryckarkonsten tryckte man upp gudstjänstordning på danska och skånska. Man tryckte också böcker om teologi.

Vid det här laget agerade staden utan stöd från landets kung, vilket annars var brukligt. Kung Christian II var fullt upptagen med interna fejder. Inte heller ärkebiskopen i Lund, två mil bort, kunde komma åt upprorsmakarna.

– Detta blev ett manöverutrymme som man utnyttjade i Malmö, menar Sinikka Neuhaus.

Invånare som försökte förhindra reformationen blev snabbt kvästa.

– Man tillgrep även våld och man fördrev franciskanerbröder från staden. Allt som förknippades med katolskt gudstjänstbruk bars ut ur kyrkorna för att säljas eller förstöras.

På avstånd, från Köpenhamns universitet, gjorde Paul Helgesen ett teologiskt försök att stoppa skeendet i Malmö. Men till slut gav även han upp hoppet om att lyckas.

– Han hade själv undervisat några av de unga prästerna i Köpenhamn. Men nu tyckte han att Malmöborna verkade vara ett ”bråkigt” folk, citerar Sinikka Neuhaus ur de historiska dokumenten.

Men nya vindar var på väg. Redan under 1530-talet skulle hela kungariket Danmark komma att förklara sig som ett evangeliskt-lutherskt land. Detta tolkades i Malmö som att kungamakten nu hade gått på deras linje.

Stärkta av detta gick staden vidare för att upplösa vissa typer av äktenskap som inte fungerade. Detta motiverades utifrån vad man kallade evangelisk frihet. Celibatet för präster avskaffades och äktenskapet skulle bygga på ömsesidighet och frivillighet, menade man.

– Rätten gick här på kvinnans beskrivning, agerade till hennes fördel. Och detta är lite intressant; man kan väl säga att här uppvärderas vissa saker som vi traditionellt brukar koppla till den kvinnliga sfären, menar Sinikka Neuhaus.

Upplösningen av äktenskap i Malmö skulle dock efter en tid komma att stoppas av kungamakten. I stadens råd – de som även beslutade kring skilsmässorna – ingick under reformationsåren även stadens präster.

– Denna Malmö-modell, där prästerna blev en direkt del i det politiska livet, liknade hur det såg ut i reformerta städer på kontinenten, säger Sinikka Neuhaus.

Hon framhåller att reformationen i Malmö – trots tydliga politiska drag och inslag av rena övergrepp – ändå hade drag av andlig väckelse.

Reformationen tycks också ha bidragit med en viss upprättelse för dem som stod utanför den välmående borgargruppen. Om detta vittnar exempelvis en av de bevarade skrifterna från denna tid: ”Malmøbogen” (Malmöboken):

”Det är bättre att vara en piga som sitter på ”mögvagnen” (den vagn som samlar upp avskrädet på stadens gator, red anm.) och lovprisar Gud än att dra sig undan och tända ljus i kyrkor”

– Med andra ord, den bästa gudstjänsten är i ditt arbete, säger Sinikka Neuhaus och påpekar att detta är precis i linje med Luthers budskap om arbete som en kallelse.

– Att vara en samhällsvarelse är att vara insatt i Guds skapelse. Det är inte finare att dra sig undan och det är inte finare och bättre att leva i celibat etcetera. Utan det finns liksom en direktväg till Gud för alla.

Nu som då präglas Malmö av stora klyftor. Här pekar Sinikka Neuhaus på vikten av att formulera gemensamma visioner.

Så vad kan då dagens politiker i Malmö lära sig av kollegorna i stadens styrande råd på 1520-talet?

– Det ställs frågor i olika tider och en spännande fråga i vår tid är: Vad gör vi för att erkänna människor? Den här pigan på ”mögvagnen” till exempel, vad gör vi för hennes motsvarigheter i vår tid? Hur för vi kampen för att den som står på ”mögvagnen” ska känna att den är ”god nog”, frågar sig Sinikka Neuhaus retoriskt.