Konferens
Lovsång 23 inspirerade många besökare att ära Gud
Under den gångna helgen hölls Lovsång 23 i Kungsportskyrkan i Huskvarna och avslutades med en riktig lovsångsfest. 400–500 glada och förväntansfulla unga och äldre från olika platser och samfund hade samlats. Under dagarna fick deltagarna också del av undervisning från Mattias Martinson.
Det råder febril aktivitet i Kungsportskyrkans stora entréhall. Sorlet är nästintill öronbedövande. Dialekterna blandas även om småländskan är den dominerande.
Inte bara ungdomar utan överraskande många med grått hår och skägg.
Apropå skägg så återfinns konferensens huvudtalare Mattias Martinson vid ett bord där han laddar inför mötet.
– Lovsången och den kristna tron uppfattas ibland som något för de enkla och anti-intellektuella, säger Martinsson.
– Men kom ihåg att de vise männen som kom till Jesus med gåvor vid hans födsel, var dåtidens akademiker och Nobelpristagare. I övrigt har jag talat om Israels barn som fördes ut i öknen för att fira gudstjänst. Är detta evangelisation? Mission? Lärjungaskap? Gudstjänst är allt detta.
I den stora matsalen intill har middagen just avslutats. Eva Ekvall och Inga-Britt Martinson sköter markservicen tillsammans med många andra volontärer. De flesta med stora leenden.
Huvudet högre än de flesta står ”veteranen” Lasse Pettersson, som drog i gång den årliga lovsångsfesten 2005. Han ler uppskattande när han tänker tillbaka på tiden, men också när han tänker framåt och fortsättningen, att det finns efterträdare som tar det hela vidare.
Jag blir så glad av lovsång att jag dansar. Med armarna och med hjärtat!
Sabina Kfouri
Dottern Mia Runeson sitter vid ett bord tillsammans med Lennart Hall från värdförsamlingen som bär på ett stort ansvar för att allt ska flyta som det är tänkt.
Ett starkt bevis att lovsången inte känner några gränser är mötet med Sabina Kfouri, en 28-årig CP-skadad tjej från Tranås.
Flera av hennes kompisar kommer fram till henne, ger henne en klapp eller en lätt kram. Glädjen är stor på båda håll.
Sabina Kfouri sitter i sin rullstol och får hjälp av sin personliga assistent Jasmine Johansson, som med hjälp av en så kallad blisskarta hjälper Sabina att kommunicera med omgivningen, eftersom hon saknar förmågan att själv verbalt uttrycka vad hon vill säga.
– Jag älskar lovsång, säger hon via sitt hjälpmedel och ler ett stort leende som inte behöver några hjälpmedel. Det syns att hon menar det hon säger.
– Och jag blir så glad av lovsång att jag dansar. Med armarna och med hjärtat!
Innan sista mötet ska börja, ett ord från församlingens pastor David Axelsson:
– En väldigt bra konferens, bra undervisning som landat bra. Vi är nöjda och tacksamma.
