Kyrkan som satsar på trasiga tonåringar

Kyrkan som satsar på trasiga tonåringarI Sollentuna finns en speciell konfirmationsgrupp för dem som är självdestruktiva.
– Vi berättar hur mycket vi älskar dem, säger prästen Anna Ortner.

I kyrkan finns omtänksamma ledare som ger ungdomarna trygghet. De möts av värme och har från tidiga år sjungit "Jesus älskar alla barnen". I en sådan miljö borde tonåringar i kyrkans värld må bättre än andra.
– Inte alls, menar Anna Ortner, präst i Sollentuna utanför Stockholm.
I kyrkans ungdomscafé möter hon många, lika delar killar som tjejer, med ett trasigt inre. Märker hon att en tonåring skär sig själv tar hon det lugnt. Avvaktar någon vecka och frågar hur det står till. Påpekar det faktum att sår döljer sig under tröjärmen utan att sätta tonåringen i ett utsatt läge. Hon säger att de som skadar sig själva för det allra mesta vill bli upptäckta.
– Det är en ångesthandling i ett försök att bli av med det som gör ont. Vi svarar med att se dem, bekräfta, älska och berätta att Gud älskar dem. Vi går tillsammans; det är vad kristen tro går ut på.

Många av dem som misshandlar sig själva är periodare. Anna Ortner berättar att under tiden de mår bra händer ingenting. Men lika fort som beteendet försvann kan det komma tillbaka.
– Det är som en blixt från klar himmel. Oftast beror det på att någon dyker upp som de inte träffat på länge. Tonåringen mår sämre och kan lösa ångesten genom att skära sig.
För ett par år sedan kom tanken från ungdomarna själva att bilda en konfirmationsgrupp. I den samlas självdestruktiva och tonåringar med annan problematik tillsammans. De åker på läger tillsammans och tanken är att de ska stötta varandra. Eftersom ungdomarna aldrig lämnas ensamma, är risken obefintlig att de ska skada sig under vistelsen. I ryggen har personalen utbildning i bland annat första hjälpen.
– Det räcker inte enbart med att vara präst eller diakon. Hittills har det inte hänt något, men det är en trygghet att vi är väl förberedda.
Sollentuna har fått extra pengar från kyrkorådet med syfte att fortsätta verksamheten. Deltagandet sker på frivillig grund och kyrkan kräver inte att få något tillbaka från tonåringarna. Flera av dem har ingen aning om vad kyrkan står för. Caféet är en plats där de träffar sina kompisar och verksamheten kommer på köpet.
– Vi har inga som helst krav på dem. Varken att de ska tro eller ens vara trevliga mot oss, säger Anna Ortner.
De fikar, pysslar och pratar om livet i stort. Ungdomsledare och präster finns med i soffan och deltar i samtalen. Att vuxna finns där och bekräftar dem, tror Anna Ortner betyder mycket.
– Vi erbjuder en trygghet mitt i vardagen.

Ruth Petersson
ruth.petersson@varldenidag.se