Kristna studenter möter motstånd

För att en kåransluten förening ska ha rätt att bedriva viss verksamhet på ett universitet eller en högskola krävs studentkårens medgivande. På Södertörns högskola tvingades den kristna gruppen formulera om sina stadgar och hoppas nu bli godkända.

Det finns gott om intressegrupper på skolor runt om i Sverige. Generellt får de vara aktiva så länge de fungerar demokratiskt och håller sig inom lagens gränser. Nu menar Credo, som organiserar fristående kristna studentföreningar, att de ser en utveckling där gruppernas frihet begränsas.
Enligt generalsekreterare Daniel R Älverbrandt sker det ett par gånger varje år att en kår ifrågasätter eller stoppar den kristna verksamheten för att man menar att den är exkluderande.

Credo genomför just nu en enkätundersökning bland sina grupper för att få en bild av hur utbrett problemet är.
– Vi stöter allt oftare på dessa utmaningar. Internationellt är detta ett större problem men det finns nu tendenser på att det är ett växande orosmoment också i Sverige, säger han, samtidigt som han betonar att samarbetet fortfarande i de allra flesta fall fungerar väl.

Utan studentkårernas godkännande är det i praktiken omöjligt att bedriva någon verksamhet på eller kring campus eftersom kårerna i de flesta fall avgör vilka som får göra reklam, hyra salar, arrangera seminarier eller föredrag och så vidare.
Källan till de problem som dyker upp är att man från den aktuella kårens sida inte anser att den kristna gruppen är öppen för alla, såsom stadgarna kräver.
– Det är ett uttryck som misstolkas och missbrukas. Det ligger i en intressegrupps väsen att man delar dess värderingar för att vara medlem, vare sig det är en humanistisk, muslimsk, moderat eller kristen skolgrupp. Det är märkligt att man kan vara så öppen för andra värdebaserade grupper men att det blir problem när det gäller kristna, säger Daniel R Älverbrandt.
På Södertörns högskola i Stockholm fick den kristna skolgruppen i höstas veta att kåren inte kunde acceptera en av deras stadgar i samband med att de ansökte om att bli anslutna till kåren.
Det handlade om att den som skulle vara ordförande eller ingå i styrelsen också skulle vilja leva som en kristen.
– Man tyckte att det då kan vara uteslutande och exkluderande, berättar Carol Atallah, som leder gruppen.

Efter att ha formulerat om den punkten så att den nu säger att den som ska ingå i ledningen ska vilja verka för gruppens mål, som är att göra Jesus känd, trodd, lydd och älskad på skolan, verkar man nu i februari av allt att döma få rätt att ansluta sig till kåren.Betyder inte den formuleringen samma sak som den förra?
– I princip kan man ju vilja verka för våra mål även om man inte är kristen, fast det är ju inte så troligt, säger Carol Atallah, som samtidigt vill betona att kåren varit öppen och hjälpsam mot gruppen och att det är bra att man är vaksam så att föreningarna inte stöter ut människor.

Sveriges förenade studentkårer, SFS, har inte hört om några växande problem men säger att det inte finns några nationella riktlinjer för hur studentkårerna ska arbeta utan att det är helt upp till de lokala grupperna.
– Studentkårerna på lärosätena är helt autonoma i de frågorna, vi har ingen funktion i detta och har inget att säga till om när det gäller hur kårerna ska arbeta. Jag kan förstå om man tror att det öppnar för godtycke men jag har inte hört att det skulle vara ett problem, däremot vet jag att frågan debatterades när politiska partigrupper ville komma in på utbildningsplatserna inför riksdagsvalet, säger Beatrice Högå, ordförande i SFS.Samuel Teglund
samuel.teglund@varldenidag.se