Att regeringen har tillsatt en utredning om så kallad omvändelseterapi, det vill säga försöka få någon att lämna homosexualitet, möter lite olika reaktioner bland några kyrkor/samfund som Världen idag har ringt runt till.
– Det finns en allmän spänning kring frågor om sexualitet och den blir inte mindre när dessa frågor kopplas till kyrkan. Därför tycker jag att det är bra med en saklig kunskapsinhämtning. Förhoppningsvis resulterar ökad kunskap i att frikyrkan inte behöver dras med onyanserade fördomar, skriver Pingstledaren Daniel Alm till Världen idag.
Han anser att vi har fått ett samhällsklimat där det är svårt att debattera vissa saker, och efterlyser därmed fakta och respekt från alla parter. Daniel Alm hoppas att staten inte ska börja lägga sig i vad som sägs i själavårdssamtal.
– Vem vill ha en stat som ska kontrollera enskilda samtal eller förbönsstunder? Det kan inte förenas med våra demokratiska principer, utan då skulle vi tvingas leva i en orwellsk stat och jag tror inte någon i riksdagen vill ha den utvecklingen. Mötesfriheten, religionsfriheten och åsiktsfriheten måste hedras eftersom de garanterar oss rätten att träffas och be med varandra men även att tycka olika, skriver han.
Linalie Newman, missionsdirektor för Evangeliska Frikyrkan, säger att hon inte har hunnit sätta sig in i frågan och avböjer därför från att svara.
Inom EFS är man inte särskilt orolig för ett lagförslag mot ”omvändelseterapi”.
– Bikt är en sak mellan prästen och konfidenten – ett samtal som ingen har rätt att lägga sig i. Den är juridiskt skyddad och andligt helig, säger EFS kommunikationschef Johan Ericson.
Han menar alltså att det blir svårt att förbjuda präster att be för någon som vill lämna sin homosexuella livsstil.
Johan Ericson betonar vidare att EFS inte har några ”konverteringsprogram” och att man därför inte skulle påverkas av en lag mot omvändelseterapi.
Joakim Lundqvist, pastor i Livets Ord i Uppsala, påpekar att han tycker att termen ”omvändelseterapi” är bristfällig.
– Den känns konstruerad för att spä på spänningen i en fråga som redan är extremt laddad och komplex. Jag tror knappt något kristet sammanhang skulle vara berett att skriva under på den, säger han.
Enligt Joakim Lundqvist antyder begreppet att man vill tvinga någon till något, eller forcera en övertygelse på en annan människa.
– Det är aldrig förenligt med kristen tro, säger han.
Hur ser du på risken att det skulle kunna bli förbjudet med samtal och förbön med syfte att hjälpa någon att lämna en homosexuell livsstil?
– Om en person av fri vilja och egen uttryckt önskan vill söka samtal för något han eller hon har identifierat som ett behov, vore det så klart en inskränkning av den personliga friheten att förbjuda det. Även utanför en kristen kontext blir det ju väldigt inkonsekvent om samhället å ena sidan uppmuntrar till stöd för personer som önskar komma ut som homosexuella, men samtidigt inför lagförbud mot stöd för personer som önskar samma sorts förändring men i motsatt riktning, säger Joakim Lundqvist.
Hur skulle ni agera om en lag som förbjuder omvändelseterapi blev verklighet?
– Det kan jag inte svara på eftersom vi inte sysslar med sådan ”terapi” nu heller. Det enda vi vill göra är försöka bygga en församlingsmiljö där vi talar sanning präglad av nåd, kärlek och barmhärtighet; där vi inte kompromissar med Gudsordet men heller inte ger utrymme för fariséism eller nedvärderande av andra människor; en miljö där vi påminner oss om att vi alla behöver Guds nåd, behöver förändras och bli mer lika Jesus.