Kärleken överlever allting

Det finns oändligt många möten och förälskelser som aldrig blir av, hjärtan som aldrig kommer att sättas i brand. Många kommer att leva med saknad efter något de inte kan sätta fingret på men som i själva verket har sin utgångspunkt, sin kärna, i det där skrattet som inte hörs längre, den där rösten som tystnat, de där händerna som inte löper fritt längre utan knutits åt av svarta rep och försvunnit.
I framtiden står någon tyst och drömmer sig bort. Den tilltänkta finns inte längre.
Vardagen ska ändå framåt mot helt andra möten, mot helt andra förälskelser. Även om det inte känns så. Mycket av det som händer i ett liv är sådant som ändå händer, trots att det inte känns så.
Sommaren är en tid då vår längtan efter kärlek är i samklang med naturen, med andra människor. Våra drömmar verkar inte ouppnåeliga. Vår längtan är inte enbart banal eller naiv.
Du är aldrig ensam om att vara ensam. Det bara känns så. Du tar ett steg och känner bara vatten under dina fötter. Så är det. Så måste det vara. Livet och kärleken är oceaner djupa.

Men vad vi behöver är guider, vägvisare i underjorden, som kan gå före, som kan leda oss rätt i det väldiga mörkret inuti. Vi i Norden gömmer våra drömmar, eftersom vi är rädda för att de inte ska slå in och bli hängande, att de ska släpa efter oss som gamla kedjor. Men på sommaren förälskar vi oss. I vår fru igen, eller i någon annan.
Kärlek dör aldrig. Det är omöjligt för kärlek att dö. Kärlek lever hela tiden vidare i andra människor, i oss. Kärleken överlever allting.