Kanadapastor om fängelsetid: ”Behandlades som hundar”

Världen idag har flera gånger skrivit om pastor Artur Pawlowski i Kanada, som häktades till följd av sitt tal till lastbilschaufförer under en vägblockad mot vaccinpass. Efter 51 dagar i fängelse beviljades han borgen men har utegångsförbud mellan klockan 19 och 07, med undantag för gudstjänstbesök.

– Jag är fortfarande statens fiende. Varför? Vad hände med vårt älskade land?, säger han i en intervju med Rebel News i sitt hem.

Han berättar vidare om sin tid i fängelse och om grymheterna mot de intagna. En ung fånge ska ha blivit slagen i huvudet av en vakt för att han sagt att Pawlowski inte var någon skurk, att han gillade honom och bönerna de bad tillsammans.

– Han blev placerad i isoleringscell i 14 dagar, säger pastor Pawlowski och torkar tårarna.

Men det är inte en nedbruten man som talar. Han gråter av medkänsla med de unga fångarna som upplever att de inte har något hopp.

Under tre veckor satt han själv inlåst i en cell och släpptes bara ut en timme om dagen för att duscha och ringa telefonsamtal. De få minuter som återstod av tiden tillbringade han med någon av internerna. Han hörde ofta hur de skrek, grät och bankade på sina celldörrar.

– Jag lugnade ner dem, jag bad med dem genom det lilla fönstret i dörren, säger Pawlowski.

Han konstaterar att ”man blir tokig av att vara inlåst” utan att ha någon att prata med. I början hade han varken glasögon, böcker eller Bibeln och kunde inte ens fördriva tiden med att läsa.

– Många av de här människorna har gjort fruktansvärda saker, jag förstår det. De har begått ett brott och det här var konsekvenserna, men vi behandlar hundar bättre än människor, säger han och frågar sig hur samhället kan förvänta sig att dessa unga män ska kunna bli bättre människor när de kommer ut från fängelset.

Så småningom fick Artur Pawlowski möjlighet att träffa flera interner åt gången och började ha bibelstudier med dem.

– Vi hade den mest fridfulla enhet. När någon höjde rösten lugnade jag ner dem, säger han och berättar hur de skrattade och bad tillsammans.

En del lyfte självmant sina händer, andra böjde sina huvuden. Flera ville att han skulle be med dem enskilt i cellen.

Vid ett av dessa bibelstudier kom en vakt och meddelade att Pawlowski hade besök, men han kände på sig att det var en lögn. Istället transporterades han till ett högsäkerhetsfängelse, där han blev avklädd och genomsökt inför flera poliser.

Han fick en trasig filt men ingen kudde och fördes till en iskall cell. Han kunde inte sova och trodde att han skulle skulle frysa ihjäl.

Efter ett tag blev han förflyttad igen, denna gång till enheten för psykiskt sjuka. Även där kunde han ha bibelstudier och be med några personer.

Livet i dessa fängelser var ofö­rut­sägbart. Artur Pawlowski fick tidigt veta att fångarna hade blivit erbjudna extra tid utanför cellen av vakterna om de misshandlade honom. Men flera av dem kunde inte tänka sig att slå en pastor, utan varnade honom istället.

– Jag var som i ett konstant tillstånd av paranoia och undrade varifrån slaget skulle komma, förklarar han.

Andra vakter ska tvärtom ha visat sitt stöd för Pawlowski och tackat honom för att han kämpar för deras rättigheter.

Provinsen Albertas premiärminister hävdar att pastorn uppmanat lastbilsdemonstranterna till våld. Själv säger han att han bara inspirerat chaufförerna att fredligt stå upp för sina rättigheter.

– Media skriver sådana fruktansvärda saker om mig.

Nästa gång kan det vara dessa journalister som hamnar i fängelse, varnar Pawlowski.

– I dag var det mitt tal som dömdes av politiker som oacceptabelt och olagligt. Imorgon kanske det är de som skriver något regeringen inte gillar, säger han.

På Rebel News fråga om han upplevde att han behövdes på fängel­set för ett högre syfte kommer tårarna igen. Han svarar att medfångarna vädjade till honom att stanna kvar hos dem.

Nu har en kaplan delvis tagit över kontakten med de fångar som blivit troende, men pastor Pawlowski kommer att fortsätta kämpa för dem.

– De här pojkarna har ingen. De lämnas ensamma i händerna på ”odjuret”.