Det började med den uppmärksammade nyheten att det på svenska sjukhus händer att aborterade foster lever efter ingreppet och får ligga och självdö. Sedan dess har debatten kring abort, veckogränser och etiska dilemman, inte velat lägga sig.
– Det är inte som förr när hela debatten var stigmatiserad och en SSU-ordförande kunde fnysa att de, som är mot abort, är unkna och kvinnofientliga och diskussionen därefter upphörde, säger Nasrin Sjögren (Människorätt för ofödda) som bara de senaste dagarna varit omnämnd på Expressens ledarsida och debatterat i Sveriges radios Studio ett.
– Det finns ett uppdämt behov av den här diskussionen, menar hon.

MRO har fått utstå mycket kritik för att använda sig av bilder på blodiga foster i sitt opinionsarbete. Något Nasrin Sjögren, med en bakgrund i djurrättsrörelsen, har svårt att förstå.
– Där var det en vedertagen metod och många berömde att vi visade verkligheten med bilder. Gör man det med ofödda ,blir många arga. Men vi är inte här för att vinna en popularitetstävling eller värva medlemmar. Det gäller människoliv. Bilder kan konfrontera människor men också hela vår kultur.
Och hon får medhåll från författaren Marcus Birro, som i en krönika i ons-dagens Expressen skriver att han för några år sedan förskräcktes av bilderna men nu bytt ståndpunkt.

Marcus Birro beskriver i krönikan hur han hållit foster som dött i vecka 24 och i vecka 17 i sina händer. De var långt ifrån några "cellklumpar", berättar han, utan hans barn, och hade ansikten och alla kroppsdelar.
Marcus Birro tycker att det är begripligt att folk blir illa berörd av fosterbilderna, men undrar sam_tidigt varför vi reagerar så starkt.
– Bilderna i sig kan inte skuldbelägga kvinnor. Bilderna i sig själva är upplysning. Sedan bör man vara varsam med var och när man använder sig av bilderna. Att skambelägga är alltid helt fel väg att gå. Men i rätt sammanhang borde bilderna fungera som underlag för debatt, säger han till Världen idag.