Het diskussion om Rättvisemärkt

Het diskussion om RättvisemärktKritiken: Rättvisemärkts premisser döms ut som felaktigaDen liberala tankesmedjan Timbro publicerade nyligen skriften Vad Rättvisemärkt inte berättar, av författarna Karl Malmqvist, student vid Handelshögskolan och aktiv inom CUF, och Lydiah Wålsten, tidigare medarbetare på Magasinet Neo. I rapporten menar de bland annat att konsumenter gör mer för fattiga bönder genom att inte handla Rättvisemärkt.

Ett av argumenten som Timbrorapporten, Vad Rättvisemärkt inte berättar, anför är att producenterna faktiskt får det pris som folk är beredda att betala för en vara.
"En prissättning kan aldrig vara moralisk eller omoralisk. På en fri marknad kostar en vara vad människor är beredda att betala för den, i förhållande till hur många varor av samma typ som det finns", hävdar Wålsten och Malmqvist.

Om producenter inte får sin verksamhet att gå runt betyder det att de bör byta bransch, menar skribenterna. De håller med Rättvisemärkt om att kaffepriset har varierat kraftigt under de senaste årtiondena. Men där Rättvisemärkt ser prissvängningarna som ett marknadsmisslyckande, ser Timbro att ny teknik har gjort kaffeproduktionen billigare och produktiviteten högre. Detta ska ha lett till att tidigare fattiga länder har kunnat ge sig in på kaffemarknaden.
"Många länder, däribland de centralamerikanska, har haft svårt att anpassa sig till den ökade konkurrensen och kan inte längre producera kaffe med vinst", menar Lydiah Wålsten och Karl Malmqvist.

Rättvisemärkts lösning blir då att erbjuda kaffebönderna fasta priser. Men enligt Timbrorapporten är detta enbart halva sanningen. Andra länder skulle stå utanför kaffemarknaden och kaffet skulle ha odlats med förlegad teknik.
Lydiah Wålsten och Karl Malmqvist hävdar också att premissen att mellanhänder tar ut alldeles för mycket vinst är felaktig.
"Visst har rosterier bidragit till att tillverkningspriset på kaffe gått ner, men alla företag strävar efter att minska kostnaderna. I det ligger inget omoraliskt eller "exploaterande", som Rättvisemärkt hävdar."

Vidare hävdar rapporten att Rättvisemärkt inte skapar några drivkrafter för producenterna att lägga om sin verksamhet till något mer lönsamt. Istället blir fattiga människor och länder fastlåsta i verksamheter utan framtidsutsikter, och orsakar en överproduktion som håller priserna nere för andra producenter. Kritiken riktar även in sig på arbetsförhållandena.
"Producenter som redan har goda villkor och relativt höga löner för sina anställda har ofta högre kostnader och kan få det svårt att klara konkurrensen från bönder som subventioneras av Rättvisemärkt. De arbetsgivare som inte tar hand om vare sig anställda eller miljö har i stället lägre kostnader och kan således komma att klara sig bättre", konstaterar skribenterna.Fotnot: Timbrorapporten Vad Rättvisemärkt inte berättar går att läsa i sin helhet på www.timbro.se
Sök på "Rättvisemärkt". Försvaret: "Kritiken bygger på felaktigheter"Timbrorapportens slutsats bygger på en rad missförstånd och innehåller flertalet sakfel. Så gensvarar Rättvisemärkt på kritiken.
"Rättvisemärkt är en produktmärkning som garanterar att kaffeodlarna får förbättrade ekonomiska villkor och en högre levnadsstandard", hävdar organisationen.

De garantier som Rättvisemärkt erbjuder får inte den konsument som handlar konventionellt kaffe – hur mycket han eller hon än köper. Men det är framförallt producenten som går miste om bland annat en garanterad lägsta nivå på priset, kontrar Rättvisemärkt när de bemöter Timbros kritik.
"De dåliga arbets- och livsvillkor som finns bland kaffeodlare och anställda på te- och bananplantager runt om i världen är ett tydligt argument för att Rättvisemärkt behövs", slår organisationen fast.

Tvärtemot vad Timbrorapporten menar är Rättvisemärkts priser inte fasta, utan odlaren garanteras istället ett minimipris som inte underskrids. Odlaren garanteras därför ett pris som täcker produktions- och levnadsomkostnader, oberoende om världsmarknadspriset höjs eller sänks. Som svar på invändningen att om det inte vore mer rättvist att låta marknaden själv sätta priset, menar Rättvisemärkt att handel och konkurrens inte får ske till priset av att mänskliga rättigheter kränks. Däremot menar de att det är upp till marknaden att avgöra vad en Rättvisemärkt produkt i slutändan kostar i affären eller på caféet.
"En Rättvisemärkt produkt kan bli dyrare bland annat eftersom den produceras i mindre volymer. Därför är det så viktigt att allt fler stora konsumenter, som kommuner och företag, börjar köpa Rättvisemärkt. När volymen ökar kommer priset att kunna sänkas."
Enligt organisationen blir inköpspriset högre som ett led av att odlarna får bättre betalt. Kontroll och märkning kostar också. Momsen blir sedan högre på en något dyrare produkt.

Låser då organisationen fast människor och länder i förlegade produktionssätt och verksamheter utan framtidsutsikter? Nej, inte om man får tro Rättvisemärkt.
"De odlare som blir certifierade av Rättvisemärkt får förbättrade ekonomiska villkor, och därmed möjligheter de annars inte skulle ha haft att satsa på ny teknik och modernare odlingssätt."
Efterfrågan på Rättvisemärkt innebär att fler produkter produceras på ett etiskt försvarbart sätt, menar organisationen. Den ökade handeln leder också till att barnarbete motverkas och att barnen kan gå i skolan istället, menar organisationen.
"Utöver det garanterade minimipriset för sin råvara, får certifierade odlare också en premie för att utveckla sitt lokalsamhälle socialt och ekonomiskt. Ofta investeras premien i en ny skola och skolmaterial, i bättre bostäder eller utrustning av en hälsoklinik", konstaterar Rättvisemärkt.Fotnot: Rättvisemärkts gensvar Handel med respekt går att läsa i sin helhet på http://www.rattvisemarkt.se
Sök på "Timbro-rapporten".
>> Fakta Rättvisemärkt Rättvisemärkt är märkning av varor (främst livsmedel) som innebär att produktionen och distributionen av varan har uppfyllt ett antal fastställda kriterier. Kriterierna skall garantera att alla led i produktionen och distributionen får vad man kallar rimligt betalt för sina varor. Man säger också att man vill stoppa otillbörligt utnyttjande och onödiga mellanhänder.
Organisationen Rättvisemärkt har olika kriterier för olika produkter; till exempel får inget barnarbete förekomma bland anställd arbetskraft (det är inte helt förbjudet när det gäller småskaliga producenter), och de anställda skall ha rätt att organisera sig och rätt till ett ordentligt anställningsavtal. Rättvisemärkt har också inskrivet i sina kriterier att odlingen måste ske med respekt för mänskliga rättigheter, bland annat enligt Internationella arbetsorganisationens åtta kärnkonventioner.
I sortimentet finns bland annat kakao, kaffe, te, socker, honung, bananer, ris, nötter, vin, juicer, frukt och sportbollar. Många rättvisemärkt-certifierade matvaror som säljs i Sverige är också Kravmärkta, det vill säga ekologiska, men Rättvisemärkt och Krav är oberoende av varandra. Produkter som är märkta med Rättvisemärkt är försedda med en blå och grön symbol på svart botten. Tidigare användes en röd symbol och därför kan bägge typer av symboler förkomma under en övergångsperiod. Varje år, den andra lördagen i maj, uppmärksammas rättvis handel genom Rättvis handel-dagen, World Fair Trade Day.
Organisationen Rättvisemärkt diplomerar också kommuner i Sverige som uppfyller kriterierna för Fairtrade City.

Källa: Wikipedia Jacob Rudolfsson
jacob.rudolfsson@varldenidag.se