Harrison: Tänk om uppståndelsen är sann

I två artiklar går Dick Harrison igenom vad som är känt om Jesu död på korset, och försöker finna historiska förklaringar till den tomma graven.

I sin första text utgår Dick Harrison från de fyra evangelisterna, och noterar vad som är gemensamt för dem, och som därför troligen också hänt. Kvinnornas framträdande plats vid korset får här en viktig roll.

”[U]ppräkningarna av namngivna kvinnliga vittnen är anmärkningsvärd – eftersom kvinnor annars hade en undanskymd position i det antika samhället – och bör följaktligen tas på allvar. Detta måste ha varit en viktig punkt, en punkt som evangelisterna kände sig tvungna att förmedla”, skriver Dick Harrison.

Men han ser även andra bevis för att Jesus dött på korset:

”Att vi har ett konkret namn på en begravningsansvarig, kombinerat med att varken romare eller judar ville ha stinkande lik på Golgota under påskhelgen, är ett starkt argument för att Jesus blev begravd.”

Harrison påpekar att Pontus Pilatus, enligt vad Matteus berättar, lät försegla stenen framför graven och placerade dit vakter för att se till att ingen kunde röva bort kroppen och hävda att Jesus uppstått från de döda.

Dessa vakter är den springande punkten i Dick Harissons andra artikel, som fått rubriken ”Uppståndelsen – tänk om det osannolika är sant”.

Där går han igenom de teorier som skulle kunna förklara den berättelse som snabbt blev ”en teologisk grundpelare” i fornkyrkan.

Att något verkligen hänt håller historikern för högst troligt, då ”tidsavståndet mellan de äldsta notiserna om tron på Jesu uppståndelse och den tidpunkt då den skall ha ägt rum är för kort för att man skall kunna argumentera realistiskt för att hela historien är ett påhitt från början till slut”.

Även i detta fall ger kvinnornas roll berättelserna en hög trovärdighet, i och med att de särskiljer sig i ett manligt dominerat samhälle, menar Harrison.

”Minnet av historien om hur Maria förkunnat uppståndelsen var så stark och så väletablerad att den inte kunde döljas utan måste hanteras och förklaras”, skriver Harrison.

Så till de olika teorier som skulle kunna förklara den tomma graven.

Möjligheterna att romarna, ”och möjligen deras judiska förbundna”, skulle ha tagit bort kroppen, eller att Jesus själv vaknade upp mitt i natten och tog sig ur graven, bedömer Dick Harisson som ”långsökta och osannolika”.

Helt otänkbart vore det dock inte att kvinnorna eller lärjungarna skulle vilja rulla bort stenen och ta bort kroppen för att begrava den på annan plats och åstadkomma ett ”mirakel”, enligt Harrison. Ifall en detektiv utan tro på gudomliga ingripanden studerade fallet skulle misstankarna troligtvis gå mot Maria från Magdala, menar han.

Men kruxet är, enligt Harrison, de romerska vakterna.

Då återstår alltså det femte alternativet i Harrisons lista av teorier: ”Jesus uppstod verkligen.”

”Om vi [...] förutsätter att romarna faktiskt satte ut vakter, och att dessa fullgjorde sitt uppdrag utan att avvika, somna eller mutas, återstår bara alternativ 5, att Jesus uppstod från dödsriket”, skriver han.