Gnosjöupproret förändrade företagsklimatet

Gnosjöupproret förändrade företagsklimatet Våren 2003 fick han nog. Det gick inte att driva småföretag i Sverige med det företagsklimat som rådde då. Politikerna förstod inte vad företagande är, Svenskt Näringsliv satsade bara på de stora och bankerna ville inte låna ut pengar.
Ilskan vällde över för småföretagaren i Doxaplast, Stig Claesson. Och Gnosjöupproret var ett faktum.

Näringsliv har träffat Stig Claesson i hans nya företag. Han talar som en segrare när han berättar om vägen till förändringen.
– Jag kände att något måste göras. Jag hade startat mitt företag mot alla odds i lågkonjunkturen 1993, berättar Stig Claesson.
Det rådde finanskris i Sverige. Det var fastighetskris och även politisk kris. Jag blev mer eller mindre idiotförklarad när jag ville starta företag inom en kapitalkrävande processindustri.
– Jag hade cirka en halv miljon i eget kapital, men det var inte tillräckligt. Däremot fattade banken att här fanns det en individ med en stark vilja och drivkraft. Företaget kom till och expanderade. Den tiden gav mig sedan alla de erfarenheter som fick ilskan att växa mot allt krångel för småföretagen.
Stig Claesson berättar med engagemang hur han upplevde att ingen egentligen förstod hur det var att driva småföretag. Politikerna sa att de förstod, men det gjorde de inte. Ledningen i Svenskt Näringsliv satsade hela sitt intresse på de stora företagen, globaliseringen och exportindustrin. Där stod han med sin nystartade företagsdröm, välutbildad och mitt i livet.
Han hade hoppat av som Chalmersingenjör och välavlönad tjänsteman för att leva den drömmen.

Men Stig Claesson fick knyta näven i byxfickan gång på gång. När han sålde halva företaget fick han betala mer skatt än om han spekulerat i aktier på börsen. Ilskan växte när han insåg att arvsreglerna bara innebar skatter.
Men när småföretagen också skulle finansiera den tredje sjuklöneveckan, tog tålamodet helt slut.
– Så här kan vi inte hålla på, sa han till sig själv och ringde runt till några företagarkolleger i bygden. Så bildades nätverket som sedan blev det framgångsrika Gnosjöupproret.

Från början satte man upp två fronter. En mot politikerna och regelverken. En annan mot Svenskt Näringsliv. Den andra fronten erövrade man ganska snabbt. Svenskt Näringsliv insåg tidigt att här hade man att göra med folk som hade erfarenhet. Man insåg också vad upprorsmakarna påpekade, att två tredjedelar av arbetskraften i industrin finns i små företag.
– Vi blev ett antal företagare här nere i bygden långt från Stockholm som var upprivna och som ville göra något, berättar Claesson. Vi bestämde oss för att det skulle ske här och att vi först skulle vinna förtroende i vår egen bygd.

Det gjorde man också. Lokalbefolkningen, facket, medierna stöttade upp dem och rikspolitiker och näringslivspampar fick snällt komma till Värnamo för att "möta verkligheten"
– Vi drev fyra frågor, berättar Stig Claesson.
- Fåmansbolagsreglerna måste ändras (3:12 lagarna)
- Tredje sjuklöneveckan måste bort
- Arvs- och gåvoskatten måste göras om
- Energipolitiken måste ta hänsyn till industrins behov.
Det går inte att driva företag om detta inte ändras, var budskapet.

Fem år senare kan Stig Claesson konstatera att man lyckats med förändringar på tre av de fyra punkterna. Energipolitiken är kvar och den har inte förenklats i den nya miljödebatten, konstaterar han, men vill inte starta ett nytt uppror bara för detta. Det finns nya problem på arbetsrättsområdet som ligger och gror ännu starkare, verkar han mena.
– Klart är ändå att företagsklimatet i Sverige är bättre 2008.
När Stig Claesson betraktar vad som hände 2003, kan han se både ett maktspel och ett starkt engagemang med arbete, inläsning, debatter, media. Tiden räckte sällan. Plötsligt kunde han själv ringa direkt in på näringsministerns mobiltelefon, överlägga med Sören Gyll eller Michael Treschow.
– Dåvarande näringsminister Hans Karlsson hade både respekt och förtroende för våra krav, säger Claesson. Däremot förstod han sig aldrig på Leif Pagrotskys jobb som minister.

I det här sammanhanget berättar Stig Claesson att man har fortsatt kontakt med det socialdemokratiska partiet.
– Jag pratar med Mona Sahlin.
Stig Claesson understryker gång på gång att det är som företagare och inte politiker han agerar och har agerat.
– Jag ville ändra på reglerna och göra det roligt att vara företagare.
Det blev en mycket turbulent period fram till valet för Stig Claesson. Ständigt jobb med upproret samtidigt som företaget skulle skötas. Familjen kom i kläm men var samtidigt hans starkaste stöd.
– Jag märkte att min familj blev orolig, samtidigt som min hustru blev min bästa mentor.
– Var försiktig, uppmanade hon mig. Överdriv inte din egen betydelse! Var väl påläst!

Han fattade själv att han kunde få fiender och problem i sitt eget företag, men han tror att de som såg hans genuina ärlighet i engagemanget också fick respekt för det.
– Jag hade en kraft som jag inte ens förstår, säger han. Men jag hade läst på och jag hade en erfarenhet.
Nu har upprorsledaren alltså vunnit första ronden i slaget. Svensk Näringsliv är småföretagarvänligare, sjuklöneveckan är borta och arvsbeskattningen förändrad.

Själv har Claesson fusionerat sitt småföretag in i en nordisk koncern, Norfolier, med verksamhet i Norge, Danmark, Sverige och Estland.
Själv är han delägare i företaget och en av direktörerna. Han arbetar med Värnamo som bas.
Även om han nu har ett annat perspektiv, släpper han inte engagemanget för företagarfrågorna.
Den nya regeringen har gjort mycket bra, menar han, men han är minst sagt förvånad över att man inte visar större förståelse för behoven att ändra i arbetsrätten.
– Arbetsmarknadsminister Littorin blockerar frågorna i någon slags politisk taktik, och den är farlig.
Han menar att Maud Olofsson förstår problemen bättre men inget kan göra.

Claesson menar att nu gäller bara två frågor om vi skall få in fler unga i jobb. Arbetsrätten och turordningsreglerna. Han talar inte om nytt uppror men menar att parterna och regeringen måste börja tala om detta.
– Regeringen bör omedelbart tillsätta en utredning som snabbt föreslår förändringar, säger han.
I Danmark har man en ungdomsarbetslöshet på 5 procent. Vår är över 25 procent.
De här frågorna har den allra största betydelse för de mindre företagen.

Claesson menar att det går att skapa flexibla regler med olika krav för företag upp till 50 eller 100 anställda. För storföretagen är turordningsreglerna inget problem, menar han. För småföretagen innebär de att både anställda och företag blir inlåsta och hämmade.
Egentligen räckte det att bara lätta lite på framtidsfrågorna för att Stig Claesson skulle gå igång igen. Strejkrätten måste reformeras, menar han. Elfacket och restaurangfacken har ju visat att det inte fungerar som det är idag. Arbetsförmedlingarna tycker han har gjort sitt.
– Vi behöver inte arbetsförmedlingarna, säger han rent ut. Bemanningsföretagen är bättre på det jobbet. De kan individualisera och coacha så att rätt person får rätt jobb.
Telefonen ringer och det handlar om nya affärer. Strax ska han i väg till fabrikerna i Danmark. Men upprorsmakaren lever starkt i Stig Claesson.
Littorin har anledning att se upp.Siewert Öholm
siewert.oholm@varldenidag.se