”´Gazas tårar´ saknar perspektiv”

Gazas tårar ska skildra Israels militära aktioner i Gaza under 2008 och 2009. Målet är enligt regissören Vibeke Løkkeberg att visa hur Israels agerande påverkar den utsatta civilbefolkningen. Filmens scener är mycket starka, så starka att SVT valt att inte lägga ut filmen på SVT Play i efterhand. Tittaren får se döda och svårt skadade barn, höra berättelser om föräldrar som dödats och höra berättelser om hur judarna, al-yahoud, tagit livet av barn. Israel skildras i form av tankers, stridsflyg och soldater filmade på avstånd. Från israeliskt håll kallar man filmen antisemitisk.
– Det är en obehaglig film som saknar perspektiv. Jag förstår inte hur public service kan visa den utan att sätta det i ett sammanhang, utan motbild, utan information, utan att spegla Hamas skuld eller vad som orsakade kriget. Nu är det en nattsvart bild, ansiktslösa soldater, en krigsmaskin som attackerar civila, barn. Det är en modern form av nazistisk propaganda, säger Lisa Abramowicz på Svensk Israel-information.
 
Vibeke Løkkeberg har själv tydligt i flera intervjuer deklarerat att hon inte är intresserad av att visa båda sidor av konflikten, i en intervju som kan ses på SVT Play får hon frågan om hon inte kunnat visa den andra sidan:
– Nej, det hade ingenting med det här att göra. Vi har sett hundratals program från Israel och Gaza som bara förvirrar folk, svarar hon.
Hon ska i en tidigare intervju också ha jämfört Israel med hur Muammar Gaddaffi förde krig mot egna befolkningen i Libyen.

Frilansjournalisten Anna Ekström skrev en kulturdebattartikel i Upsala Nya Tidning i samband med att filmen sändes: ”Lögnerna är framkallade vid klippbordet, av Vibeke Lökkeberg som beställt material av palestinska filmare. Tekniken är enkel, men effektiv. Mitt i en kärleksfull scen klipps en krigsmaskin in så smidigt att jag först inte ser att människorna och maskinen är filmade vid olika tillfällen…” ”Det är klippningen och ljudsättningen som får mig att tro att judarna jagar obeväpnade föräldrar och barn. Efter ett crescendo av snabba växlingar mellan bilder på fallande bomber och bilder på barnlik nås klimax: Ett barns klotrunda, döda ögon stirrar rakt in i kameran, rakt in i mig och judarna anklagas för överlagt mord.”
På sin blogg har hon stängt av kommentarsfunktionen på grund av påhopp, hon säger att hon kallats saker värre än judegris.
 
I en kolumn i Metro ifrågasätter också Lars Adaktusson, med lång erfarenhet av journalistik från Mellanösternkonflikten, SVT:s agerande.
”Att producera film enbart i syfte att sprida hat för med sig stort ansvar; det gör det också att visa sådan film. Skulle SVT ha sänt filmen om huvudpersonerna inte hade varit de förtvivlade barnen i Gaza – utan de i södra Israel?”
Världen idag lät Ingemar Persson, ansvarig utgivare för Dox på SVT, svara på den frågan:
– Absolut skulle vi kunna göra det, vi visar många olika filmer, men det krävs att filmen har en viss verkshöjd. Det är inte min uppfattning att detta är en politisk propagandafilm, jag tror på regissören när hon säger att hon vill visa hur brutal modern krigsföring är.

Vibeke Lökkeberg som står bakom filmen säger själv i intervjuer att hon inte haft ambitionen att visa båda sidor i den här konflikten utan bara den ena, hur rimmar det med public service-uppdraget att visa en sådan dokumentär utan diskussion eller bakgrund?
– Public service-uppdraget är väldigt brett, vi ska självklart vara sakliga och hålla oss till fakta, men vi ska också skapa debatt och ge utrymme för många olika röster. Dokumentärfilm är nästan alltid en subjektiv berättelse, någon ser verkligheten ur sitt personliga öga. Ska det visas något i till exempel Dokument utifrån ställs helt andra krav, säger Ingemar Persson som tar lätt på kritiken att filmen skulle vara antisemitisk och menar att de alltid får reaktioner på det som sänds.
Någon bakgrund eller diskussion i anslutning till dokumentären ser han heller ingen anledning till.
– I så fall skulle alla våra dokumentärer behöva en panel i samband med att det sänds, men jag kan förstå att vanligt folk har svårt att skilja på en av våra dokumentärer och andra SVT-program.
 
På onsdagen hade sex anmälningar inkommit till Granskningsnämnden, i en står det: ”Jag skulle vilja anmäla SVT till granskningsnämnden då jag anser att visningen av Gazas tårar på den inledande dagen av den judiska högtiden Chanukkah är uppenbart stötande och därutöver bryter mot SVT:s styrdokument.” En annan hävdar att filmen tagits fram på överinseende av Hamas och därför inte borde sändas av Sveriges television.
 
Vibeke Løkkeberg kallar Gazas tårar en anti-krigsfilm och säger i intervjun med SVT att hon inte tar åt sig av anklagelserna att hon är antisemit. Det är ett epitet, menar hon, som alla som har en kritisk invändning mot Israel får. Hon försvarar filmen med orden:
–  Vi är uppfyllda av propaganda och tror på tidningarna, och det är väldigt trist, för sanningen ligger en bit där under.