Fundamentalism när CSN kollar studielån

Vrångbilden av det beslutsfattarna gärna vill kalla "det goda samhället", är lathet, fusk och bidragsmanipulationer. Även om skrönorna är många, och medierna gärna blåser upp enskilt fusk som generellt, är det ingen tvekan om att fusk förekommer, och framför allt har förekommit. Sjukförsäkringen, debatten om de utförsäkrade och debatten om fusk i föräldraförsäkringen har inte uppstått utan anledning. Regeringen kan ha hanterat frågorna klantigt och opedagogiskt, men den har i grunden haft fog för att agera. Motsatsen skulle vara en "grekisk" situation, eller ett accelererande beteende där alla tappar kontrollen.
Tesen om "det goda samhället" bygger på viljan att hjälpa de svagaste, men också på allas förtroende för systemen. Missbruk av systemen måste både stoppas och fördömas. Ett generellt misstänkliggörande av människor som använder eller måste använda systemen är lika illa. När regeringen i slutet av sin mandatperiod nästan ser ut att hasta fram lag- och regeländringar, utmanar man både enskilda människor och handläggare. Vare sig regeringens pedagogik eller myndigheternas vilja att förstå har varit särskilt stor. På Försäkringskassan ser det närmast ut som om man medvetet velat sabotera reformerna med politiska baktankar.

Det senaste byråkratraseriet svarar CSN för, den myndighet som handhar studiestödet till landets studenter och studerande. Bara för någon vecka sedan röstade riksdagen igenom en lagändring som avser att skärpa tillämpningen av lån och bidrag. Enkelt uttryckt ville riksdagen helt enkelt att folk ska jobba (studera) för bidragspengarna och betala tillbaka det man lånat. En stor grupp av dem som lånat har lämnat Sverige och finns i välbetalda yrken och positioner utomlands, men har fortfarande skulder till svenska staten. Tidigare har dessa skulder inte kunnat drivas in av slarviga eller medvetet fuskande låntagare. Nu ändras detta.
Men den obegripligt korkade svenska effekten av riksdagsbeslutet i förra veckan blev en fullständigt fundamentalistisk tolkning hos CSN av vad som är heltidsstudier eller inte. Studenter som följer studieplaner fördelade på helår avkrävs återbetalningar per termin, som om det vore deltidsstudier. CSN och universiteten har olika beräkningsgrunder för heltidsstudier och studenterna hamnar i ett löjligt "moment 22". Hur de än gör, så gör de fel.

Det är naturligtvis helt orimligt att myndigheten konstruerar tolkningar av riksdagsbeslut så att besluten i praktiken desavoueras. Lika orimligt är det att myndigheter självständigt hittar på tillämpningar som sunt förnuft blixtsnabbt borde inse strider mot lagstiftarens intentioner.
CSN:s aktuella indrivningssatsning handlar om totalt 100 miljoner tillbaka till staten. Problemet är bara att CSN inte tycks ha förstått frågan. Som medborgare vill jag att myndigheten ska vara effektiv och handla enligt givna direktiv. Men jag måste också få förutsätta att en statlig myndighet kan läsa innantill och samtidigt förstå vad man läser. Uppenbarligen finns det en hel del jobb med att driva in skulder från utlandet. Prioritera det i stället för att trakassera heltidsstuderande studenter med byråkrati.

Siewert Öholm
siewert.oholm@varldenidag.se