I augusti uppgav Göteborgs-Posten att en rapport fastslår förekomst av tystnadskultur inom Göteborgs stad. I rapporten talas det om en omfattande tystnadskultur inom staden i form av en utbredd ovilja bland medarbetare att anmäla saker som de utsatts för eller bevittnat.
”Denna skräckläsning, som kommunen bekräftar, vittnar om att kommunanställda ofta både är rädda för repressalier från sina chefer och från de kriminella”, skriver Magnus Ranstorp i SvD.
”Vi behöver en öppen debatt om varför verkligheten har skönmålats eller rentav förnekats under decennier”.
Magnus Ranstorp hävdar att det fortsatt, ett halvår senare, pågår mycket prat men lite verkstad innanför väggarna på Göteborgs stadsledningskontor.
”Mer bländverk om kartläggning men inga omplaceringar eller avskedade chefer. Anonyma källor inom Göteborgs stad vittnar om att larmrapporter begravs och glöms bort, att chefer skyddar systemet till varje pris samt att tystnadskulturen är bedövande”.
Stadsledningskontoret i Göteborgs stad bekräftar att det förekommer individuell tystnad och tystnadskultur. Det uppger Christina Eide, direktör för utveckling av stadens verksamheter för Världen idag.
– Göteborgs stad ser allvarligt på frågan och tystnadskultur innebär ett hot mot grundläggande samhällsfunktioner som tillit, trygghet, demokrati och mänskliga rättigheter, säger hon i ett mejl till Världen idag.
Har Göteborgs stad vidtagit några åtgärder för att förebygga tystnadskultur inom kommunens verksamheter?
– Inom stadens förvaltningar, bolag och centralt från stadsledningskontoret pågår arbete för att motverka en organisationskultur som präglas av individuell tystnad och tystnadskultur. Befintliga åtgärder behöver förstärkas och kommuniceras samt att ytterligare åtgärder behöver vidtas och samordnas, säger Christina Eide.
Den nya visselblåsarlagen, som stärker sekretess om uppgiftslämnarens identitet, är ett steg i rätt riktning men mer behöver göras, anser Magnus Ranstorp.
”Likt Göteborg bör alla kommuner med utsatta områden tillsätta en extern utredare för att gå till botten med rådande tystnadskultur. Det bör öppet debatteras varför verkligheten har skönmålats eller rentav förnekats under decennier. Därefter behövs verklig handlingskraft”, skriver han.