– Våldet ökar. För vissa troende innebär nedstängningen att de mer eller mindre är inlåsta med sina förföljare. Är man ensam som kristen i en familj blir det svårt att dölja det, säger Peter Paulsson.

De kristnas liv var redan innan pandemin mycket svårt, men ofta fanns det möjlighet till andhål i vardagen. Till exempel genom att i hemlighet besöka en hemgrupp eller en underjordisk församling, eller att kommunicera med andra kristna från ett internetkafé. De möjligheterna har försvunnit med karantänen.

Och när befolkningen i fattiga delar av världen nu lider särskilt faller en ännu tyngre börda på de kristna.

– Det är tydligt att kristna förfördelas när det delas ut hjälp- och matpaket. Vi känner till flera exempel på länder och områden där kristna får mindre och sämre matransoner, om de ens får något alls. Det handlar främst om Mellanöstern, Asien och Afrika, säger Peter Paulsson.

I ett asiatiskt land med muslimsk majoritet vittnar nu också kristen vårdpersonal till Open Doors om diskriminering.

– Kristna sjuksköterskor blir tilldelade coronapatienter, eftersom man tycker att man klarar sig utan de kristna om de skulle dö, de anses vara umbärliga. Andra vill inte ta risken att behandla smittade så ledningen skickar in de kristna.

Samtidigt ser många Jesustroende en möjlighet att mitt i utsattheten låta evangeliet lysa fram.

– Man vill vara medmänniska och hjälpa och tjäna sitt folk. Då gör man det, och det blir ett vittnesbörd i en sådan här situation. Andra ser att de kristna kliver fram, att de delar med sig av förnödenheter trots att de får mindre än andra, att de sköter om de smittade på sjukhusen när andra inte vill.

Peter Paulsson berättar om en kristen sjuksköterska som strax innan hon blev satt att vårda coronapatienter hade hört sin pastor i en predikan säga:

”Sätt inte Kristi medkänsla i karantän.”

Orden hjälpte och motiverade henne när hon beordrades att vårda coronasjuka.

Sjuksköterskan hälsar också till Open Doors att även om de är rädda i sitt arbete så upplever de Guds kärlek till patienterna.

”Be att vi ska vara hans händer och fötter”, är hennes önskan.

Det blir tydligt att den kristna tron pekar på att ett annat liv är möjligt, att betjäna även om man själv blir förföljd, konstaterar Peter Paulsson.

Han berättar att det byggs nätverk av hundratals kyrkor i länder där kristna själva är förföljda, såsom Indien, med syftet att be för kyrkan i väst.

Och budskapet från den förföljda kyrkan är främst en uppmaning om att återvända till trons kärna. Peter Paulsson nämner ett citat från en pastor i coronasmittans epicentrum, kinesiska Wuhan.

”Kriser manar till förändring. Låt oss använda den här viruskrisen för att bli mer lika Jesus och komma närmare Gud. Nu är det dags att vara kyrka snarare än att göra kyrka.”

– Det handlar om att utvärdera den egna verksamheten, söka sig till rötterna, och påminnas om att det är i Gud vi finner vår styrka. Det är livet tillsammans med Gud som gör att förföljda kristna härdar ut och som ger uthållighet och målmedvetenhet, säger Peter Paulsson.