Avspänd och glad kliver han ut från tjänsterummets inre gemak för att möta Världen idag. "Ska vi hämta lite kaffe" föreslår finansministern och sätter kurs mot kaffemaskinen. Snart balanserar vi mot tjänsterummet; Anders Borg i täten med sin personliga kopp, på ena sidan märkt med initialerna "AB" på den andra med orden "International Monetary Fund".
Precis som koppen har denne slipade yrkesman – bortom ministermöten och väl avvägda medieuttalanden – en högst personlig sida. Där intar familjen en viktig plats, inte minst i juletid.
– Vi har väldigt starka traditioner att fira jul i en bred familjekrets. Både min och min hustrus syskon och föräldrar brukar träffas och i år möts vi hemma hos oss. Det kommer att bli ett jättestort julbord, försäkrar Anders Borg som uppriktigt längtar till julen.
– När det är kris och bekymmer så har man nästan ännu mer behov att få samlas med nära och kära. För även om det är bekymmer i världen så blir det ju julfrid, även för mig.
Men det lär rulla på med arbete nästan ända fram till dopparedagen. Det medger Anders Borg, som för närvarande flyger i skytteltrafik mellan Europas metropoler för att diskutera bankunion. Men livet är mer än jobbet, påpekar han och återgår till familjens julfirande.
– Dagarna runt julen är viktiga för barnen, framhåller Borg, som i advent besöker ett antal av barnens framträdanden runt lucia och på julkonserter.
– Jag tror att barnen får mycket mer stadga och stabilitet om man kan bottna i att man lever i en stark familj, säger han.
Pappa Borg hoppas också kunna vara med vid barnens skolavslutningar. Att dessa hålls i kyrkan är en god tradition, anser han.
– Jag tycker inte att det är kontroversiellt att man är i kyrkan vare sig vid lucia eller vid jul. Och jag tycker också att det kan få finnas kristna inslag. Givet att Sverige är ett kristet land så tror jag att det finns en väldig förståelse för detta och att väldigt få tar illa vid sig. Det finns ju alltid en möjlighet att avstå.
Hos svensken i allmänhet tror Anders Borg att det finns en uppskattning av det kristna julbudskapet.
– Jag tror att detta är väldigt djupt förankrat i Sverige. Framför allt tror jag att väldigt många är för den kristna grundtanken av förlåtelse och kärleksbudskap, även de som säger att de är agnostiker eller att de inte tror alls. Detta ligger ju väldigt starkt i hela julevangeliet och på något sätt så finns det i vårt dna.
Du betecknar dig numera som troende kristen från att tidigare ha varit ateist. Vad fick dig att vända så diametralt?
– Den här typen av förändringar sker på flera plan, en del har att göra med väldigt privata upplevelser i min familj. Jag känner också en väldig trygghet i förhoppningen att det finns en Gud och att det i grund och botten finns något gott och ont i världen. Vetskapen att det finns ett mål och mening med vår tillvaro ger mig en trygghet och förhoppning att kunna jobba för något gott. Det kristna kärleksbudskapet är väldigt starkt och jag tycker att tanken om förlåtelse är en väldigt stark utgångspunkt för hur man bör leva sitt liv.
På sin resa från övertygad ateist till troende kristen har Anders Borg haft god hjälp av Dag Hammarskjölds publicerade dagboksanteckningar "Vägmärken".
– Det Hammarskjöld fångar är ju en väldigt ödmjuk syn på Jesus och Gud, där det är alldeles uppenbart att det handlar om ett sökande efter en tro, framhåller Borg, som kunnat identifiera sig med detta förhållningssätt.
Samtidigt avslöjar han att han även inspirerats av andra kristna böcker.
– Jag ska väl erkänna att jag även läst en del av det som Göran Skytte skrivit. Och jag har även ett par andra goda vänner som har skickat mig böcker, bland annat böcker av CS Lewis som jag har kontemplerat över. Så jag känner mig numera ganska grundtrygg i den här utgångspunkten, att om tillvaron ska fungera och världen vara utformad på ett sätt som man kan leva med, då måste det på något sätt finnas en grundskillnad mellan rätt och fel, gott och ont. Man kan beskriva det på många sätt och det som är specifikt med den kristna tron är ju kärleksbudskapet och förlåtelsen.
Jag har påbörjat min nästa fråga när Anders Borg avbryter och vill svara klart på frågan om personlig tro.
– I svåra stunder känner många människor ett behov av stöd. För många blir det då naturligt att be Gud om hjälp. Och när man gör det får man också på något sätt acceptera att man är troende.
Vi närmar oss glädjens stora högtid. Samtidigt förlorar många sina jobb, en del tvingas leva knapert, vissa i hemlöshet. Vilka krav ställer det på oss som enskilda att ställa upp för varandra?
Anders Borg understryker värdet av ett högt svenskt bistånd och sociala trygghetssystem här hemma. Men visst tror han också på idealiteten.
– Ja, absolut. Vår familj har fadderbarn genom PLAN. Det kan vara ett bra sätt att göra detta på. Sedan är det självklart viktigt att så gott det går försöka hjälpa nära och kära och andra människor man har i sin närhet.
I mångas ögon har du spelat en avgörande roll för att lotsa svensk ekonomi genom en besvärlig tid som ännu pågår. Känner du att du under denna period kunnat hämta styrka från din personliga tro?
– För det första har vi en fortsatt besvärlig tid med mycket oro i Europa. Vi kan nog inte komma ifrån att under ett halvår eller ett år framåt så väntar tuffa tider. Det kommer vi att märka av också i Sverige; det blir tungt för många hushåll. Nu runt jul kommer många uppleva en oro för arbetslöshet eftersom många uppsägningar går vid årsskiftena.
– Mitt i detta tror jag att julen, jultraditionen och familjen ska ses som ett sätt att söka stöd och trygghet i en tung och besvärlig tid, säger Anders Borg och blir mer personlig.
– Så är det även för mig, när det är tufft och besvärligt i Sverige och på arbetet, då söker man sig trygghet i det som ligger närmast kring hjärtat, det vill säga familjen och den inre övertygelsen. Det ger en trygghet och stabilitet att kunna känna att man bottnar i någonting.
