Världen idag berättade i våras om den 76-åriga Liverpool-bon Rosa Lalor, som drygt ett år tidigare hade blivit gripen av polis när hon promenerade och bad tyst för sig själv i närheten av en abortklinik.

Polisen, som beskyllde Lalor för att ha begett sig till platsen för att utföra ”en protest”, körde hem henne och anmälde henne för att ha brutit mot de dåvarande coronarestriktionerna, genom att hon skulle ha begett sig för långt från sitt hem utan giltigt skäl.  

Lalor dömdes till böter för den förmenta förseelsen, men överklagade beslutet tidigare i år med hjälp av människorättsorganisationen ADF, och har nu alltså fått rätt. Enligt brittiska ADF:s artikel om saken har åtalet mot Lalor nu lagts ner och polisen erkänt att hon blivit felbehandlad och faktiskt hade rätt att vara ute och bönevandra.

Samtidigt, konstaterar organisationen, är till och med tyst bön redan förbjudet inom en 150 meter bred zon runt abortkliniker i de västliga London-kommunerna Ealing och Richmond, sedan några år tillbaka – ett förbud som ADF befarar kommer att kopieras av fler kommuner framöver.

Ett liknande förslag om att införa ett förbud mot att ”påverka” inom 100 meter från abortkliniker, som Nordirlands parlament antog i mars, har dock stött på patrull. Nordirlands riksåklagare, Brenda King, har nämligen bett Högsta domstolen i London att granska om förslaget verkligen är förenligt med mänskliga rättigheter såsom åsiktsfrihet, yttrandefrihet och mötesfrihet, skriver tidningen Shropshire star.

En av det nordirländska förslagets uttalade kritiker, som menar att det skulle begränsa kvinnors valmöjligheter, är Alina Dulgheriu, som själv bokade in sig för att genomgå en abort för ett antal år sedan, berättar livsrättsorganisationen Right to life i en artikel.

Dulgheriu ändrade sig efter att ha fått en lapp med ett erbjudande om hjälp från en livsbejakande volontär utanför abortkliniken.

– Den erbjöd mig den hjälp jag hade letat efter, konstaterar hon.

Efter att ha vägt de båda alternativen mot varandra, att göra abort eller att ta emot hjälp för att kunna behålla sitt barn, valde Dulgheriu det senare, och fick sedan hjälp med boende, att hitta ett jobb och att skaffa saker till sin bebis.

– Det var inte lätt. Men med det stöd jag fått, från gruppen som hade gett mig lappen, så kunde jag inte vara stoltare över det liv som jag och min dotter har stakat ut tillsammans, säger Alina Dulgheriu.