Men Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd. Från och med nu ska du fånga människor.”
Lukasevangeliet 5:10b

Världen idag

Bland ankor, falafelrullar och karuseller

Europakonferensen är inte bara gudstjänster och seminarier. Runt omkring sker all möjlig aktivitet. Mat ska lagas, kontakter ska knytas och kaniner ska matas. Medan de vuxna sitter och lyssnar på "tråkigt prat" går barnen omkring och lyser som små solar på festivalområdet.

Nyheter · Publicerad 07:09, 30 jul 2016

"Hariu la' Adonai, harui la' Adonai". Lovsången på hebreiska ljuder ut från möteslokalen. Det är Israelmöte, och så gott som hela kyrksalen är full – av vuxna.

Utanför lyser solen, men det är inte bara solen som lyser, går man över en gata, och runt hörnet på en byggnad kommer man till festivalens barnområde. Och där är det fullt av små solstrålar.

Och inte är väl det konstigt. Barnens område är som ett mindre tivoli. Det finns en karusell, elektriska bilar, pilkastning, burkprickning, luftgevärsskjutning, popcorn, hoppborgar och hinderbanor. Det som verkar allra mest populärt är dock ett minizoo. I en stängselomgärdad hage finns livs levande kaniner och stora ankor, och runt om hagen står barnen i kö för att få tre minuter inne i hagen.

– Det är lite bråk mellan kaninerna och ankorna ibland, men då skiljer jag bara på dem, berättar 12-åriga Joel Noi, som är ett av de barn som ser till att allt går rätt till i hagen.

Själv har han djurvana då han under tre månader har hjälpt till som bonde på sin farfars gård. Han berättar att frivilliginsatsen på minizoot går bra, men att det kan bli långa köer en timme efter att de har öppnat. Sedan har han inte tid att prata längre.

– Nu är tiden ute, säger han och lyfter kaninen från en flickas famn.

– Nästa tre barn kan komma in!

En bit bort från minizoot går femåriga Nellie och Engla och räknar sina kuponger, dem som man använder till aktiviteterna på barnområdet.

– Då har vi fyra biljetter kvar. Det räcker! säger Nellie och drar med sin kompis till popcorntältet.

Ut kommer de sedan med en "slush", som de delar med varsitt sugrör.

I tältet bredvid barnområdet håller ungdomarna till. Där spelas det bordsfotboll, dricks läsk och sitts det i soffor. Snart är det dags för talkshow, men än så länge är det mobilskärmar som drar till sig den största uppmärksamheten.

Medan ungdomarna dricker sig mätta på läsk är det andra som köper riktig mat i de många olika foodtrucksen som finns på området.

– Det är mycket folk i år, säger en nöjd Ahmed Ezzo, som driver vagnen "Dr Falafel".
I normala fall står hans matvagn i centrala Uppsala, men den här veckan har han allltså en fast plats utanför Livets ord.

Är det annorlunda att servera mat här?

– Ja, det är helt annorlunda att stå här utanför kyrkan. Det är mycket mer att göra, och alla är snälla.

Själv kommer Ahmed ursprung­ligen från Egypten, och han berättar att det under konferensen kommer kunder från både Israel och Jordanien – länder som Egypten inte alltid har ett okomplicerat förhållande till.

– Men här är det inga problem. De kommer och pratar med oss – helt normalt, säger han.

Att Europakonferensen samlar människor från många olika länder ser man så fort man blickar ut över folkskaran. Inne i foajén står Peo Svensson, pastor i församlingen Guds kraft i Sävsjö, och med sig har han ett helt gäng flyktingar från Afghanistan. Afghanerna har kommit till tro i sitt möte med Sävsjöförsamlingen, och har nu för första gången fått åka på en kristen konferens.

– Det är jättebra här, säger 33-åriga Mohammed.

– Alla prisar Gud, alla älskar varandra, fortsätter han.

Hans fru Mari instämmer:

– Jag känner mig fri här.

Paret kom till Sverige i höstas, och njuter nu av att se hur många kristna som kan samlas på ett ställe. På konferensen har de till och med träffat på landsmän. Men numera känner de även en samhörighet med alla kristna.

– Vi är en och samma familj, säger Mari.

Nu börjar det dra ihop sig till kvällsmöte i kyrksalen. Denna kväll är det pastorn Tan Seow How som predikar. Tillsammans med sin fru Cecilia Chan driver han i Singapore församlingen "Heart of God" som samlar tusentals ungdomar.

– I dag predikar jag inte ett budskap. I dag är jag budskapet, inleder Tan Seow How.

Han fortsätter med att berätta att sist han var på konferensen, år 2002, då satt han själv som deltagare, men nu står han här.

– Om Gud kan använda mig, en helt vanlig kines, kan Gud använda dig, fortsätter han.

Därefter beskriver han hur han och hans fru blivit ledda av Gud till att starta församlingen. Till en början var Tan Seow How motvillig till att starta kyrkan.

"En ungdomsförsamling? Men Gud, det är ju tillräckligt svårt att starta en vanlig församling. "Undgomar – de har inga pengar, de har bara problem." sa han till Gud.

Men församlingen blev verklighet, och i dag gör den en stor skillnad i mängder av ungdomars liv.

En av ungdomarna är själv på plats för att berätta sin historia. Hon heter Stephanie och berättar hur hon vuxit upp i ett hem med mycket problem och med en pappa som inte ville veta av henne. Troende var hon inte, men en morgon, mitt i en tid då hon mådde dåligt, hörde hon plötsligt en röst inom sig. "Gå till Heart of God church" sa rösten. Stephanie, som aldrig hade kommit på tanken att gå till en kyrka, googlade på kyrknamnet och blev förvånad över att se att kyrkan faktiskt existerade.

Hon skickade ett mejl, där hon låtsades vara kristen för att bli accepterad i kyrkan, och i dag är hon en ung Gudskvinna som har haft hand om event för över tusen ungdomar.
Pastor Tan Seow How berättar att det är många ungdomar i församlingen som har ett problematiskt, eller oexisterande, förhållande med sina fäder. Därför har han tagit ett särskilt ansvar för dessa barn. Varje fars dag ger han ett personligt skrivet brev till var och en av dem, tillsammans med en gåva.

Stephanie är en av ungdomarna som får ett sådant brev.

– Fars dag var den värsta dagen på året. Nu är det den bästa dagen, säger hon.

I övrigt kan predikan sammanfattas i orden: "Vi måste ge upp för att komma upp". Tan Seow How tar utgångspunkt i hur han och hans fru, sist de var på Europakonferensen, upplevde att Gud sa åt dem att skänka alla sina pengar i missionskollekten. Motvilligt gick Tan Seow How med på att göra det, med tankarna "Jag hatar den här konferensen". De hade inte ens pengar att ta sig till Arlanda efter konferensens slut, men som ett Guds under blev de plötsligt erbjudna skjuts av en av volontärerna.

Tan Seow How berättar även hur han, i lydnad till Gud, sa ja till att ta över sin fars företag – trots att fadern inte hade accepterat hans tro, och trots att företaget hade stora skulder. Men i dag blomstrar företaget, och pastorsparet från Singapore har pengar att ta sig till flygplatsen.

Efter kvällsmötet är det dags för ungdomarna att inta möteslokalen. I detta nattmöte predikar Tan Seow Hows fru Cecilia, och med sina berättelser från församligen i Singapore lockar hon inte bara ungdomar till att lyssna, utan även en stor mängd vuxna.

Ute på festivalområdet skulle man kunna tro att tystanden lagt sig. Men icke. Under lampornas sken verkade samtalen kunna pågå in till sena natten.

Det är lite bråk mellan kaninerna och ankorna ibland, men då skiljer jag bara på dem
Om Gud kan använda mig, en helt vanlig kines, kan Gud använda dig.

Jag skulle beskriva det som att Herrens härlighet uppfyllde rummet

Ledarkrönika När vi var relativt nya i Vänersborg började församlingen en barnverksamhet i ett område av staden... torsdag 22/7 00:00

Vems väg går du på?

Inför söndag Åttonde söndagen efter trefaldighet: Andlig klarsyn Jag har valt sanningens väg,rättat mig efter... torsdag 22/7 00:00

FN-konferens mot rasism ledde till ny våg av antisemitism

Israelkommentar Denna höst har det gått tjugo år sedan FN:s världskonferens mot rasism gick av stapeln i Durban,...
Podcasts
Följ Världen idag i sociala medier