Utskicket som kommer från centralt håll i Svenska kyrkan handlade om den rikskollekt som togs upp i söndags till Svenska kyrkans internationella arbete. Men det var framförallt den avslutande bönen som väckt frågor och kritik. Den inleds: ”Gud, Heliga Treenighet, Fader och Moder, Son – Syster och Broder, och Ande – livgiverska och inspiratör…”
Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift, skriver på sin blogg att han till och med drar sig för att återge den där.
”Att någon skulle kunna känna sig andligt exkluderad av hur Gud tilltalas i denna bön tycks inte ha skänkts en tanke. Att fokus i bönen ligger på vårt eget behov av att uppmuntras och vår förmåga att vittna istället för på Guds storhet och handlande verkar inte ha funnits i synfältet när den skrevs”, skriver han i inlägget som har rubriken ”En trefaldighetsbön – till och för vem?”.
Och det är fler som reagerat på formuleringarna. Bertil Murray och Berth Löndahl från nomineringsgruppen Frimodig Kyrka skriver på debattplats i Kyrkans tidning:
”Den klassiska trinitariska formuleringen, Fadern, Sonen och den helige Ande, som överlämnats till oss av Jesus, förvandlas till en tidstypisk utsaga präglad av en tendentiös teologi. Nyformuleringen är inte godkänd av Svenska kyrkan, den saknar förankring i såväl Bibeln som bekännelseskrifterna och är ekumeniskt ytterligt apart.”
Prästen Helena Edlund uttrycker även hon kritik på sajten Kristen Opinion:
”Inom Svenska kyrkan har vi olika tolkningar av den kristna tron, det är som det ska vara. Men nu det handlar inte längre om olika tolkningar – den teologi som formuleras i kollektcirkulärets bön går inte, med bästa vilja i världen, att definiera som kristen”.
Det är Gunilla Hallonsten, internationell chef för Svenska kyrkan, som ansvarar för bönen och dess formuleringar. Hon säger till Kyrkans tidning att hon ”ville bredda beskrivningar beskrivningarna av teologiska begrepp som treenigheten och mission”.
– Vi arbetar inklusivt med att stötta människor i deras kamp för rättvisa, hälsa, och liv. Det finns en lång tradition av att använda begrepp som ”bröder och systrar, vänner och syskon” i missionshistorien och bland kyrkor i Syd.
– Dessutom ville jag nå dem i våra gudstjänster som inte är bekanta med de formuleringar som vi tar för självklara, med ord som är lättare att känna igen, säger hon till tidningen.