Stefan Gustavsson är generalsekreterare vid Svenska evangeliska alliansen (SEA). Han tror att Martin Luther skulle ha sökt efter Jesus och evangeliet om han skulle ha gjort en tidsresa in i vår tids kristenhet.
– Reformationen var väldigt mycket en Jesusrörelse med enormt mycket kärlek och glädje över det som Jesus gjort för oss. Och bakgrunden var att det i kyrkan krupit in så mycket av religiösa gärningar att man skulle göra sin sak god inför Gud. Så om Luther hade besökt några av våra sammanhang hade hans första fråga nog varit: Var finns Jesusrörelsen? Var finns evangeliet?
Stefan Gustavsson tror även att Luther skulle ägna tid åt att lyssna.
– Han hade försökt lyssna in vad det är som styr vad människor tycker, tänker och säger? Är det Guds Ord eller något annat?
– Därefter hade han nog tyckt att många av oss kristna var ganska tråkiga. Han var själv en bullrig, rolig, färgglad och frispråkig person, fortsätter Gustavsson, nu med ett skratt.
Rune Imberg, som är lektor i kyrkohistoria vid Församlingsfakulteten i Göteborg, tror också att evangeliet skulle vara i fokus för Luthers samtidsanalys.
– Han skulle bland annat ha ställt frågan: Var finns evangeliet i dag? Och vad är det för evangelium som man räcker åt folk?
Imberg är inte övertygad om att all förkunnelse skulle ha imponerat på Luther i dag.
– Det jag känner om jag exempelvis lyssnar på radiogudstjänsten, är att det är så otroligt mycket lag; det handlar om vad vi ska göra. Man är tacksam om man ens får höra Jesus nämnas. Det är väldigt sällan man får höra om vad Jesus har gjort för oss. Ändå är det just detta som är Luthers stora betoning. Rätt väg är att först tala om vad Jesus har gjort och sedan diskutera vad vi ska göra som en följd av det, menar Rune Imberg.
Behovet av reformation är fortsatt stort. Det är de båda teologerna överens om. Stefan Gustavsson ser ett sådant behov både i den romersk-katolska kyrkan och i den protestantiska, evangeliska, kyrkan.
– Om en del av kyrkan låter kristen tradition styra för mycket så låter en annan del av kyrkan den omgivande kulturen ange inriktning för kyrkan i för stor uppfattning. Åt båda håll skulle jag vilja säga att det är Guds Ord, den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga, vi ska hållas fast vid, säger han.
Rune Imberg efterlyser ny reformationskraft i den kyrka – Svenska kyrkan – där han själv är prästvigd. Behoven är stora överallt, menar han.
– Det har gått snabbt utför. Nu är det fråga om den kristna trons överlevnad, säger han och efterlyser nya personer som Luther, nya reformatorer, i ordet bästa betydelse.
Samtidigt understryker han att lösningen för kyrkans kris, ytterst sett, bara finns hos Gud.
– Luther menade själv att han inte var någon reformator, att Gud är den ende som kan reformera kyrkan.
Rune Imberg menar att de mest enkla sanningarna måste dammas av. Han räknar upp några av dem. Som att läsa Guds Ord, ta in det aktivt och lyda det.
– Ordet lydnad har nästan försvunnit ur de kyrkliga ordböckerna, säger han, och nu blir tonen mer allvarlig.
– Om Gud säger något så gäller det, slår han fast. Det var det som gällde 1517, 1917 och, om världen består om 50 år, så kommer det att gälla också 2067. Men att tro att jag som troende människa ska kunna överpröva vad Gud säger är befängt, säger han, och efterlyser ett återvändande till sanningens grunder inom både kyrklighet och frikyrklighet.
Hur ser då de båda teologerna på de närmanden som sker mellan protestanter och katoliker? Stefan Gustavsson gläds över att protestanter och katoliker i dag talar med varandra i normal samtalston. Likaså är han glad för det samarbete kring opinionsbildning som finns mellan den organisation han företräder – SEA – och den katolske biskopen i frågor som abort, dödshjälp, äktenskap och samvets- och religionsfrihet.
– Samtidigt måste vi vara ärliga med att det på andra punkter finns väsentliga teologiska skillnader oss emellan, säger han.
Påvens besök i Lund nyligen antyder en ny allians mellan primärt liberala lutheraner och romersk-katolska kyrkan. Hur ser du på det?
– Min reflektion är att en del liberala lutheraner kanske inte tycker att lärorna är så viktiga och då prioriterar man att hitta uttryck för enhet. Däremot tror jag att man i längden blir lite lurad därför att katolikerna ofta har en striktare inställning till sin egen lära. Och i förlängningen tror jag att det innebär att det blir den katolska uttolkningen som vinner mark, säger Stefan Gustavsson.
Rune Imberg menar att närmandet mellan den protestantiska kyrkan och romersk-katolska kyrkan inte är något större problem för den sistnämnda.
– Det är inget problem ur den romersk-katolska kyrkans perspektiv, för den kan svälja det mesta. Men för att protestanter ska förenas med Rom så innebär det att man måste köpa hela paketet. Och när man gör det släpper man all koppling tillbaka till Luther och till den svenska reformationen.
Och fortfarande ser han sådant som är omöjligt att acceptera för en lutheran inom den romersk-katolska kyrkan.
– Den romersk-katolska kyrkan har rum för olika trostolkningar. Men det innebär inte att den tar avstånd från sådant som för mig som lutheran är fullständigt felaktigt. Avlaten, skärselden, påvens ofelbarhet, Maria-dogmerna och bönerna till helgonen finns fortfarande kvar, påpekar Rune Imberg.
Men också han är glad att religionskrigen är historia och att man i dag kan samtala med varandra, katoliker och protestanter emellan. Men där går en skarp gräns, anser han.
– En protestantisk kyrka som går steg, som är redo att gå samman med den romersk-katolska kyrkan, är en kyrka som har kapitulerat.