En av dem som överlevde massakern i den katolska domkyrkan i Bagdad förra söndagen är Luis Kimlise. För Världen idag berättar han om timmarna i terroristernas våld.
– Ni måste göra något. Amerika och Europa måste hjälpa oss. Säg till Sveriges regering att inte skicka tillbaka några kristna till Irak.

Han är en av dem som överlevde massakern i den katolska domkyrkan i Bagdad förra söndagen. Mer än sju dagar har gått men ännu har hörseln inte kommit tillbaka på höger öra.
Han blev skjuten i ena armen och kulan sitter fortfarande kvar. I benen, bröstet och ytligt i magen finns granatsplitter. Via en stundtals svajig telefonlinje berättar han för Världen idag om de fasansfulla timmarna då han befann sig i terroristernas våld.
På en blandning av engelska och franska beskriver han hur han, tillsammans med släkt och några vänner, besökte kvällsbönen i kyrkan. Runt 120 stycken bad tillsammans när kyrkportarna plötsligt slets upp.
In stormade fem ynglingar, vissa av dem inte äldre än tonåringar, med skarpladdade automatvapen i händerna. Runt midjorna hängde ammunition och i hällorna fanns granater. Under ropen "Allah akbar"(Allah är stor) ekade kängorna mot golvet och plötsligt ekade skotten i helgedomen.
– De började i de bakersta bänkarna och sköt dem som var närmast. Panik utbröt och människor började skrika och gråta. Fader Wassim bad terroristerna att sluta, deras svar var ett skott i halsen.
Luis Kimlise drar efter andan, rösten darrar medan han skildrar hur blodet rann mellan bänkraderna. Flisor ur väggarnas mosaik rasade i golvet och skosulorna lämnade ett myller av avtryck i blodpölarna.

Människor tryckte sig mot kanterna och försökte gömma sig i skumrasket. Ett resultat efter att terroristerna släckt ner belysningen. De marscherade tvärs över kyrkan och valde ut sina offer tillsynes på måfå berättar Luis Kimlise. Med stor precision siktade de mot huvud och mage - de ställen på människokroppen där ett skott är som mest dödligast.
– En av prästerna lyckades få in mig och ett trettiotal andra i sakristian för att undkomma avrättningen. Utanför hörde vi gråt och ekot från avfyrade vapen.
I sakristian lyckades Luis Kimlise med hjälp av en mobiltelefon få kontakt med den irakiska militären som befann sig utanför domkyrkan. Enligt Kimlise gjorde de ingen ansats till att rädda dem.
– De satt utanför porten och väntade på att terroristerna skulle döda oss. Vi grät och vädjade för våra liv men de gjorde ingenting. Jag vet inte varför de inte stormade kyrkan och räddade oss. Det är deras fel att så många dog.
Och mitt under samtalet fick attentatsmännen veta att människor gömde sig i sakristian. Granater exploderade i rummet och tidigare uppgifter uppger att alla avrättades. Men Luis Kimlise överlevde och beskriver bestialiska scener. Så forcerade till slut den irakiska militären kyrkan. Mitt i villervallan samlades terroristerna i mitten av kyrkan, begick självmord genom att slita sprintarna ur handgranaterna och spränga sig själva – och så många andra som möjligt – i luften.
Militärens bärsärkagång ledde till ytterligare döda liv och att ett 50-tal skadades allvarligt. Luis Kimlise snörvlar till och berättar att han är så trött att sinnet värker. Han är i det närmaste döv på höger öra. Läkarna vet inte om hörseln någonsin kommer tillbaka.

Men våldet mot de kristna i Irak fortsätter. I lördags befann sig några av hans vänner i en lägenhet i utkanten av staden. På eftermiddagen sparkades dörren upp och flera islamistiska män öppnade eld mot dem. Alla dog.
– Det är klart att vi är rädda. Väldigt få vågar gå till kyrkan eller ens röra sig i staden. Flera har planer på att lämna Bagdad för att ta sig till Europa. Men jag tänker inte åka. Då har terroristerna vunnit, säger han och fortsätter att Irak tillhör de kristna lika mycket som muslimerna. Det spelar ingen roll att de kristna är i minoritet. Deras anfäder formade landet och de kristnas existens är lika självklar som muslimernas.
– Just nu sätter jag mitt hopp till mötet på tisdag där världens ledare ska diskutera vår situation. Säg till Sveriges regering att de måste göra något. Säg till dem att inte skicka tillbaka några kristna irakier innan läget är säkert. Islamisterna dödar dem innan de ens hunnit hälsa på sina familjer.Ruth Petersson
ruth.petersson@varldenidag.se