Närbild
Den messianska rörelsen växer i Israel

Kan man vara jude och tro på Jesus? Slutar man vara jude då? Ska man fortsätta hålla Mose lag? Och bör man fira judiska eller kristna högtider, ha gudstjänst på sabbaten eller söndagen? Vi försöker räta ut några vanliga frågeställningar.
Med tanke på att Jesus och de första lärjungarna alla var judar är det lite underligt hur komplicerat det har blivit att vara jude och tro på Jesus. Trots det har messianska judar alltid existerat från Jesu tid till i dag, även om de kanske inte alltid har kallats så.
Historiskt har judar som tror på Jesus fått höra av både kyrkan och synagogan att de nu upphört vara judar, och de assimilerades ofta i det kristna samhället, vare sig de ville eller inte. Några få messianska judar försökte ändra det på 1800-talet, men lyckades inte göra någon större skillnad.
I Israel verkade flera protestantiska missionärer redan från tidigt 1800-tal. Men även här blev de nyfrälsta judarna oftast assimilerade. Kyrkorna motsatte sig alla former av försök till självständiga judiska församlingar, och Jerusalems judisk-kristna förening, som bildades 1898, löstes upp redan 1905.
Staten Israels bildande 1948 blev en vattendelare för den messianska rörelsen i Israel. När britterna erbjöd asyl till alla judar i Israel som trodde på Jesus kan man säga att icke-sionisterna ”gallrades ut”. De som blev kvar såg Israel som en profetisk uppfyllelse och blev grundpelarna till dagens messianska församlingar, tillsammans med de som invandrade under Israels första årtionden.
Israels självständighet fick den oavsiktliga effekten att den messianska rörelsen växte explosionsartat. När alla runt om nu talade hebreiska och firade de judiska högtiderna, behövdes inte längre synagogan eller rabbinska ritualer för att bibehålla den judiska identiteten. Den blev i stället en självklarhet, och risken för assimilation bland hednakristna försvann.
På 50-talet fanns det endast tre hebreisktalande församlingar i Israel – i dag hundratals. På 60-talet kände alla messianska familjer varandra – i dag finns det tiotusentals messianska judar i landet. För första gången finns nu tredje och fjärde generationen av messianska judar som talar hebreiska.
Vid varje given tidpunkt tjänstgör hundratals messianska soldater i IDF, och runt om i samhället finns messianska bokutgivningar, affärer, ålderdomshem, dagis och en teologisk högskola.
Variationen är också stor. Vissa messianska församlingar lägger mer vikt vid den judiska liturgin, vissa är karismatiska, vissa är flerspråkiga medan andra talar bara hebreiska. Samfund existerar knapppt; i stället är varje enskild församling mer eller mindre självständig. De samarbetar dock via en central organisationen (men utan centralt ledarskap), som möjliggör dialog mellan församlingar.
Utan tvekan fortsätter Kristi kropp att växa i Israel.