Jag sitter i bilen på väg tillbaka till hotellet, helt förundrad över allting som precis hände. Vi fick förmånen att döpa femton personer! Detta var resultatet av två dagars evangelisation i ett slumområde drabbat av prostitution och missbruk i Kigali, Rwanda.

Att få komma till ett ställe som man bara sett på bild drabbar en på djupet. Hur predikar vi det glada budskapet till hundratals personer som lever ett liv vi aldrig själva upplevt?

Första dagen av evangelisationen var helt fantastisk. Människor kom till frälsning, den helige Ande utgöts på platsen och flera personer fick tungotalets gåva.

Den andra dagen var dock annorlunda. När vi skulle dela Guds ord började en påverkad kvinna dansa runt och störa närvaron på platsen. Pastorerna som var med oss försökte lugna ner och dra undan henne. Men Gud hade något annat i tankarna för denna kvinna.

Vid frälsningsinbjudan kom hon fram och tog emot Jesus! Vi började be för henne och hon blev satt fri från den plågoande som hade drabbat henne länge.

Jag kommer aldrig att glömma synen när vi några dagar senare kom fram till platsen för dopet. Bland de femton personer som skulle döpas såg jag en kvinna som verkade bekant. Det pastorn viskade i mitt öra gjorde mig helt chockad: Det var samma kvinna från dagen i slumområdet!

Jag kände nästan inte igen henne. Hennes ögon utstrålade inte längre död, utan liv. Hon lyste av Jesus!

Den tacksamhet jag känner till Jesus är enorm. Han gör fortfarande mirakler, han sätter fortfarande människor fria. Gud är inte död, han lever!