Jag sitter i ett konferensrum i Istanbul tillsammans med män och kvinnor från olika delar av världen. Alla har vi ett gemensamt: Vi är evangelister som Gud har använt för att nå stora skaror människor med evangeliet om Jesus.

Och just nu är den insikten det som gör att min själ fylls med tro och förväntan.

Vi har årskonferens för ACE (Association of Campaign Evangelists) och ett av mina förtroendeuppdrag är att leda detta nätverk av evangelister. Under tre dagar möts vi för att be och lägga strategier för hur vi tillsammans ska kunna bli effektivare ute i fält. 

Vi har precis haft en session om evangeliets progression globalt och det är mycket känslor i rummet. Den profetiska utmaningen i missionsbefallningen börjar närma sig den punkt som direkt föregår Jesu tillkommelse. Den där alla folk, nationer och språk har hört evangeliet.

Det är mindre än 200 etniska folkgrupper kvar som aldrig har hört ett vittnesbörd om Jesus! Det går fort nu!

Statistiken gör samtidigt gällande att vi snart tangerar fyra miljarder människor i de folkgrupper där arbetet bara är påbörjat men de flesta aldrig har hört. Den numerära utmaningen är därmed enorm. Jag skulle kunna bli desillusionerad, givet den otroliga befolkningstillväxten. Hur ska vi hinna med?

Men när jag tittar mig omkring i rummet påminns jag om de övernaturliga skördar var och en härinne har sett tidigare. Miljontals människor har sökt frälsning och församlingsrörelser har startats, som i dag omfattar ännu fler miljoner. Då ser jag för min inre syn skaran i det himmelska, vars antal ingen någonsin kan räkna.

Jesus kommer att lyckas och han kommer snart. Ja, kom, Herre Jesus!