Den sista lördagen i augusti fick min fru, Karin, och jag vara med om något som vi länge har väntat på: vår dotter Maria gifte sig med sin Alexander. Jag har haft många vigslar, men det var väldigt speciellt att få förmånen att viga sin egen dotter. Vigselgudstjänsten hölls i Sankt Johannes kyrka i Stockholm och sällan har vi nog sett ett lyckligare brudpar.
Vi saknade solen på himlen över vår huvudstad men ändå kändes det som om solen lyste över oss.
Det är roligt med bröllop. Men vad känner egentligen en far när ens egen dotter gifter sig? Ja, jag kan ju inte svara för andra, men jag kan sammanfatta mina känslor i tre ord:
• Stolthet. När vår dotter, vår förstfödda, kom till jorden minns jag att jag var så otroligt stolt. Att få bli pappa var en överväldigande upplevelse. Att få hålla ett litet nyfött barn i sin famn och veta att det här var vårt barn, Karins och mitt – det var verkligen omtumlande och euforiskt. Jag vet att jag med stolthet berättade om denna himlastormande upplevelse för alla som jag mötte.
När jag nu såg min vackra dotter stå brud var det en liknande stolthet som fyllde mitt fadershjärta.
• Glädje. Lasse Berghagen har ju skrivit en fantastisk sång om vår huvudstad. Där beskriver han ”Mälarens kärlek till havet, en blandning av sött och salt”. Livet är för oss alla en resa som är en blandning av sött och salt, av glädje och sorg.
Men bröllop är en glädjens fest. Brudparet log i kapp under bröllopsdagen och vår dotter berättade för oss framåt kvällen att hon var helt överväldigad. ”Jag har inga ord kvar att beskriva vad jag känner”, uttryckte hon. Ja, det var verkligen en glädjens dag, och för oss föräldrar var det en ren och skär glädje att se vår dotter och måg så lyckliga.
• Tacksamhet. När Karin och jag på bröllopsfesten skulle hålla vårt tal till brudparet var det ordet ”tacksamhet” som stod i centrum. Vi uttryckte vår tacksamhet över vår dotter. Vår tacksamhet över den fina man som hon fått i Alexander (att höra de fina löften som han uttalade till Maria vid vigseln var verkligen gripande). Vår tacksamhet över Alexanders familj. Vår tacksamhet över brudparets alla fina vänner. Vår tacksamhet till Victor, Alexanders kompis, som lyckades övertala Maria att gå på en blind date med Alexander.
Men framför allt vår tacksamhet till Gud, som vi tror har haft ett finger med i det hela. Karin var noga med att betona att Victor inte skulle ta hela äran åt sig för att det blev de två ...!
Det var roligt att få vara på bröllop. Och det bästa är att vi har två söner som vi också hoppas ska gifta sig så småningom. Men framför allt ser vi fram emot det häftigaste av alla bröllop. Bibeln är nämligen tydlig med att historien inte kommer att sluta med civilisationens undergång och begravning. Nej, historien kommer att leda fram till ett hejdundrades bröllop. Guds Son, Jesus, kommer att vigas samman med sin brud, församlingen.
Den dagen kommer säkert Faderns hjärta att vara fyllt av stolthet, glädje och tacksamhet. Och vi kommer att ha svårt att finna ord för att beskriva det vi känner. De enda ord som till slut kommer att finnas kvar på våra läppar är nog: ”Tack, Jesus!”