”Herre, låt mig förstå att mitt liv har ett slut, att det finns en gräns för mina dagar, så att jag inser hur förgänglig jag är.
Psaltaren 39:5

Världen idag

Om frikyrkan och samkönade relationer

Ledarkrönika · Publicerad 00:10, 17 jun 2021

Debatten har gått hög sedan Joel Halldorfs text i Expressen om att frikyrkan fullt ut bör acceptera homosexualitet och samkönade relationer. Jag ska ärligt säga att det bär mig emot – varför återkommer jag till i slutet – men jag ser ändå behovet av att som kyrkoledare tydliggöra min åsikt i frågan.

Jag börjar med själva teologin. Vilken jag menar är alldeles för tunn, både i Halldorfs text och i de böcker jag läst om så kallad ”inclusive theology” (ung. inkluderande teologi), för att motivera en avvikelse från den i stort sett eniga uppfattning som den kristna kyrkan haft i frågan i snart 2 000 år.

Hos dem som förespråkar en annan hållning än den jag själv landar i, förekommer ofta argumentet att kyrkan ju har ändrat uppfattning kring exempelvis Bibelns avfärdande av kvinnligt ledarskap och dess brist på avfärdande av slaveri. Varför kan man då inte ändra sig i frågan om samkönade äktenskap när nu samtiden förändras?

Den tydliga skillnaden är att i frågorna om kvinnligt ledarskap och slaveri målar Bibeln upp ett klart eskatologiskt ideal. Bibelns väg till gudsrikets upprättande var inte full konfrontation och revolution mot romarriket. Därför förekommer ingen revolutionär uppmaning i Jesu undervisning eller Paulus brev. I stället uppmuntras den troende att hålla frid och respektera överheten medan evangeliet predikas för alla folk. I takt med att detta sker och budskapet om Jesus sprids, kommer upprättelse att komma steg för steg.

Ändå pekar både Jesus och Paulus tydligt mot vad som är gudsrikets idealbild: en värld och en verklighet där de fångna ska befrias (Jes 61:1, Luk 4:18) och där män och kvinnor ska stå jämbördigt tillsammans (Gal 3:28).

När det gäller tanken på samkönade relationer finns däremot ingen sådan eskatologisk idealbild i Skriften. Skapelseordningen som bekräftas av Jesus i Matteusevangeliet 19:4 är tydlig; han gjorde oss till man och kvinna, och lade sin välsignelse över äktenskapet i den relationen. Om det från Guds perspektiv funnits en annan väg, en annan lika välsignad variant, hade vi rimligtvis fått veta detta någonstans i bibelordet. Men någon sådan signal eller hållbar indikation hittar vi helt enkelt inte.

Utifrån detta, och andra bibelord, blir min åsikt tydlig. Jag har vigt mitt liv till att ärligt och efter bästa förmåga söka förvalta och förkunna Skriften, och hittar där inget underlag för något annat än att äktenskapet är ett heligt, av Gud instiftat förbund mellan man och kvinna.

Här hade jag kunnat avsluta min text, och förmodligen fått några hurrarop från kristna för ett tydligt ställningstagande. Men det kan jag inte.

För trots vad jag själv landar i teologiskt, sörjer mitt hjärta över hätskheten, raljansen och okänsligheten i flera av de kommentarer jag läser från bibeltroende kristna som yttrar sig i frågan. Och som gör det utan någon som helst medkänsla eller sympati med just de människor som drabbas av deras ambition att vara ”kompromisslösa” och ”radikala” – kristna som kämpar med sin egen sexuella identitet, eller homosexuella som ges det cementerade intrycket att kristna hatar dem.

Hur lätt är det inte att ta självklar ställning i en teologisk fråga som inte kostar mig själv något över huvud taget? Så bekvämt det är att vara radikal när sanningen jag hävdar inte drabbar mig utan bara andra.

Det kostar knappt något alls för mig, en heterosexuell man som är lyckligt gift med en kvinna, att säga att detta är det bibliska alternativet. Och även om det är sant, och måste sägas – hur mycket barmhärtighet finns i våra hjärtan gentemot dem vars egen slutsats är att de är födda med en annan läggning? De som i så fall behöver finna sig i att deras dröm om kärlek, intimitet och familj inte kan gå i uppfyllelse?

Jag säger därmed inte, vilket jag redan tydliggjort, att teologi eller praxis bör eller kan förändras. Den tro som har meddelats oss är evig. Det som står skrivet, står skrivet. Det jag däremot säger är att även om frågan är teologiskt tydlig, bär den också en smärta, en spänning och ett lidande som bibeltroende kristna ibland tenderar att glömma, i sin iver att komma till gudsordets försvar.

Jag vädjar till alla som delar min teologiska hållning i frågan: kom ihåg att det inte bara är teser vi pratar om, utan människor. Lika älskade och dyrbara som alla andra.

Och att sanning utan kärlek och medkänsla inte sätter någon fri över huvud taget.

Jag har vigt mitt liv till att ärligt och efter bästa förmåga söka förvalta och förkunna Skriften, och hittar där inget underlag för något annat än att äktenskapet är ett heligt, av Gud instiftat förbund mellan man och kvinna.

När islamisering blir ett hot mot tron och friheten

I en metodistkyrka i sydöstra England knivmördades nyligen den brittiske parlamentsledamoten David... torsdag 21/10 00:10

Församlingen är en del i det samhälle där vi är satta att vara och verka.

Inför söndag I Jeremia 29:7 står:  ”Sök den stads bästa dit jag har fört er.” Detta skriver han till ett folk... torsdag 21/10 00:00

Kravet: En miljon dollar för varje kidnappad missionär

Haiti. Kidnapparna begär lösesummor för de missionärer som försvann i Haiti i helgen, rapporterarThe Wall... onsdag 20/10 17:00

Nu är det dags att vi drar i varg-bromsen

Ledare Ett av de mer udda sätten att destabilisera samhället är ambitionen att plantera in varg över hela... torsdag 21/10 00:00

Senaste nytt

    Bör Israel förse Jordanien med vatten?

    Israelkrönika Förra veckan ingick Israel ett avtal med Jordanien, där Israel förpliktar sig att leverera dubbelt...
    Podcasts
    Följ Världen idag i sociala medier