I dag, när mängder av förkunnelse finns tillgänglig på Youtube och sociala medier, är det extra viktigt att det vi tar till oss verkligen är klassisk, sund och balanserad kristendom, och att de förkunnare vi öppnar öra och hjärta för är genuina arbetare i Guds rike.
1 Johannes brev ger oss viktiga redskap för att kunna avgöra vad som är vad. Här är några viktiga frågor att ställa sig:
1. Blir Jesus upphöjd?
”Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud” (1 Joh 4:1–2).
All sund, kristen undervisning kännetecknas av sitt bekännande av att ”Jesus är Kristus” – den centrerar alltid Jesus och ger ära till honom. Det betyder inte att Jesus nämns i varje mening, men att undervisningens kontenta pekar mot honom och hans frälsningsverk.
Om undervisningens frukt och konsekvens enbart blir fokus på förkunnaren själv, en viss åsikt/teori eller ett visst sammanhang, finns det anledning att tveka.
2. Syns Andens frukter i förkunnarens liv?
”Kära barn, låt ingen förvilla er. Den som gör det rätta är rättfärdig, liksom han är rättfärdig” (1 Joh 3:7).
Det är lätt att fascineras av Andens gåvor och dess manifestationer, och Bibeln uppmanar oss också att vara ”ivriga att få de andliga gåvorna” (1 Kor 14:1). Samtidigt behöver vi vara medvetna om att gåvor är just gåvor. De kommer inte inifrån och säger därför lite eller inget om en persons karaktär, eller hur nära Herren en person lever.
Frukter, däremot, är en direkt del av trädet och är därför en mycket tydligare måttstock på hur mycket av Guds liv och karaktär som tagit gestalt i en människa.
Bli därför inte för fascinerad över personlighet, stil eller yttre manifestationer, utan leta hellre efter Kristuslikhet i livsstil.
3. Är förkunnaren rotad i en sund gemenskap?
”… många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här. De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss. Hade de hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss” (1 Joh 2:18b–19a).
Så speciellt och intressant att Johannes sätter gemenskapen och överlåtelsen till församlingen som måttstock för trovärdighet.
Innan du öppnar öra och hjärta för en förkunnelse eller en förkunnare, ta reda på om personen är överlåten till en sund, lokal församling, står under andligt ansvar och mentorskap, och är en tjänare snarare än en soloartist i Guds rike.
4. Uppmuntras du att älska Kristi kropp?
”Så blir det tydligt vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder. Detta är det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra” (1 Joh 3:10–11).
Kärleken till våra bröder och systrar är vad Johannes lyfter fram som ett av de viktigaste tecknen på att Guds rike bor i oss. Stark och sund bibelförkunnelse är därför bejakande och inte begränsande, i relation till Kristi kropp.
Förkunnelse som svartmålar, raljerar med och misstänkliggör andra troende, och framställer just den egna gruppen som den som ”har det”, är tecken på begynnande sekterism och ska ge oss en stark varningssignal.