Därför ska allt som ni sagt i mörkret höras i ljuset, och det som ni viskat i örat i enrum ska ropas ut på taken.
Lukas 12:3

Världen idag

Viktigt att återerövra kallelsetanken

Ledare · Publicerad 00:00, 10 jan 2018

I anslutning till ett års­skifte är vi många som gör upp planer för våra liv och för året som ligger framför oss. Det kan handla om klassiska nyårs­löften som att börja träna eller gå ned i vikt. Men det kan också handla om större frågor, till exempel sådana som har med familjeliv, jobb och prioriteringar att göra.

Till de viktigaste löften man kan tänka sig hör förstås de som rapporteras från flera av nyårshelgens läger och konferenser, där ett stort antal ungdomar valde att ta emot Jesus som sin Herre och Frälsare.

Samtidigt infinner sig frågan om hur vi som redan har blivit vuxna förhåller oss till Herrens vilja med våra liv. Även vi har kanske fattat avgörande beslut under tonårstidens konferenser. Även vi har kanske fått tilltal om att Gud vill göra bruk av oss för sitt rike. Men vilka konsekvenser får dessa erfarenheter här och nu? Lever vi i det som är vår Skapares dröm för våra liv, eller lever vi snarare i vad som kan beskrivas somvår egen dröm? Relaterar vi vår vardag till Guds ord och löften, och hålls frågan om Guds kallelse levande i vårt sätt att tänka och prioritera?

Klart är att Jesus varnar för att så inte alltid kommer att vara fallet. I sin liknelse om såningsmannen varnar han för ”världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat” som riskerar att förkväva kraften av Guds tilltal in i våra liv. Detta kan ske på olika sätt, men ett av de vanligaste är att vi låter visionen för våra liv krympa ihop så att det inomvärldsliga och alltigenom mänskliga tänkandet ta över. I stället för ambassadörer för Guds rike, blir vi (i bästa fall) konsumenter av Guds rike. Vi firar gudstjänst på söndagarna, men det är allt.

Därmed inte sagt att alla kristna borde ägna huvuddelen av sin tid åt vare sig församlingsbyggande eller mission. En av reformationens stora gåvor till Kristi kropp var ju att den återerövrade vardagen och arbetslivet som arenor för de troendes kallelse. Men samtidigt är det kanske just där som skon klämmer: Ser vi vår vardag som en plats att leva ut denna gudomliga kallelse, så att vi frågar efter Herrens ledning för allt vi står i? Eller är det snarare så att vardagen har blivit avsakraliserad – en plats där vi har upphört att ta Herren med i ekvationen? Tränger vi tillbaka de tilltal och löften som vi tidigare har tagit emot, så att vi i praktiken bara lever vår egen dröm för våra liv?

När Jesus talar om detta använder han sig av bilder som talenter och pund. Varje människa, säger han, har av Gud fått ett visst mått av resurser som vi är kallade att förvalta till hans ära. Men ju mer vi vänder Herren ryggen, desto mer tenderar vårt fokus att smalna av. Det tycks helt enkelt vara en andlig naturlag att människan utan Gud bli alltmer självupptagen – alltmer fokuserad på ”me, myself and I”.

För att återknyta till årets nyårslöften lär det därför inte vara någon slump att det som toppadelistan inför 2018 var löftet att ”resa mer”. Inget direkt ont i det, förstås, men knappast något som kommer att förändra den här världen till det bättre. Snarare ett klockrent exempel på hur vi allt­mer fokuserar på oss själva och våra egna upplevelser.

Hur mycket vi förtjänar att ”unna oss” är inte någon exakt vetenskap – en och annan semesterresa kan självklart vara befogad. Men alla kan nog vara överens om att ett liv som bara kretsar kring oss själva avviker dramatiskt från det som vi från början har blivit kallade till av Herren.

Och inte nog med det: Att leva för oss själva är också något i grunden förnedrande. Som människor är vi skapade för en stor berättelse, där våra liv hela tiden pekar bortom oss själva. Vi är skapade för att förhärliga vår Skapare. När vi i stället sätter oss själva, vår karriär och vår bekvämlighet i centrum, degraderas vi därmed till något mindre än vi är. Vi offrar den stora berättelsen för den lilla. Vi offrar kallelsetanken för ett liv som håller Herren och hans närvaro på distans.

Visst kan detta vara värt att tänka på när vi formulerar vår vision för 2018?

När vi i stället sätter oss själva, vår karriär och vår bekvämlighet i centrum degraderas vi därmed till något mindre än vi är. Vi offrar den Stora Berättelsen för den lilla.

En skridskolegend har fått gå hem

Ledare Skridskolegenden Jonny Nilsson berättade i ett reportage i Världen idag (våren 2021) om hur hans... fredag 24/6 00:00

Attacker mot prolife-grupper och kristna på grund av beslutet

Abort Både före och efter beslutet att upphäva abortprejudikatet Roe mot Wade i USA:s högsta domstol har... måndag 27/6 14:30

Ny vapenlag redo att klubbas i USA

USA. Tuffare bakgrundskontroller och större möjlighet att neka personer som dömts för våld i nära... måndag 27/6 10:00

Svaret på vår djupaste längtan finns hos en enda person

Krönikor För några år sedan satt jag på tunnelbanan på väg till bibelskolan där jag studerade. I varje... torsdag 23/6 00:10

Tryck från hbtq-grupper kräver vaksamhet hos församlingen

Ledare Slutna grupper på Facebook arbetar aktivt för att undergräva den bibliska synen på homosexualitet.... torsdag 23/6 00:10

Segregationen ökar i hela landet

Rapport. Segregationen ökar och allt fler människor bor i utsatta områden, visar en ny rapport från Delmos,... måndag 27/6 07:00

Skolor ska få hjälp att förebygga våld

Våldsdåd. På kort tid har Sverige skakats av flera våldsdåd i skolmiljö. Nu vill regeringen stärka säkerheten... söndag 26/6 18:00

Kommer vi att känna igen varandra i himlen?

Mot väggen I Bibeln står det ju att vi i himlen kommer att vara som änglarna (Matt 22:30). Betyder det att vi...

Gärna blomsterkrans – men spola nubben i slasken

Andakter av Carl-Erik Sahlberg. Midsommarhelgen närmar sig och därmed den ljusaste tiden och den ljusaste natten på året. Nu sitter...
Följ Världen idag i sociala medier