Tidigare sekler var revolutionernas tidevarv. Frustration och vrede väckte kamplust mot det man ansåg orättfärdigt. Vissa sådana rörelser ropade på politisk frihet, andra på en religiös. Väckelserörelsen blev en folklig motståndskraft som gav en djupgående förändring för både individer och samhällen.
Trots de uppenbara problemen i revolutionära rörelser ligger det ändå något viktigt i den moraliska beslutsamheten att bryta en utveckling som gått för långt i fel riktning. I vår tid tycks denna motståndsiver dock ha svalnat, såväl i samhället som i kyrkan. Inte minst i Sverige.
De sju dödssynderna brukar anges i en viss ordning. Den börjar med högmodet – den grundläggande synden som utmynnar i alla de andra. Och intressant nog slutar den i likgiltigheten. Att människorna blundar och går vidare som om inget hänt, även om världen rasar samman runt dem.
Justitieminister Gunnar Strömmer säger sig ha blivit omskakad av insikten i hur allvarlig den grova kriminaliteten blivit i landet. Regeringen förbereder nu för en omfattande skärpning av svensk kriminalpolitik för att skydda medborgarna från maffiasamhälle, våld och död.
Måtte det inte vara för sent.
På en mer vardaglig nivå blev stöket i svenska nöjesparker ett debattämne förra veckan. Vakterna på Gröna Lund verkade ha resignerat inför stökiga ungdomsgäng som trängt sig i köer, skrämt andra besökare och visat allmän respektlöshet. Det som krävdes för att väcka reaktion var en pappa som twittrade om sin upplevelse. Hans protest välkomnades och bekräftades.
Det finns en folklig frustration i vår tid som kan och behöver tas tillvara.
Det är däremot noterbart att vår tids moraliska vrede sällan kommer från kristna företrädare. Kyrkligheten i Sverige tycks ofta prioritera att framstå som vänlig och välkomnande, och undvika att uppfattas som moralistisk. Här finns inspiration att hämta från USA, där både kristna och andra medborgare är mer benägna att säga: Nu är det nog.
De senaste veckorna har försäljningen rasat för lättölet Bud Light, efter en reklamkampanj med en transaktivist som slog helt fel. Nu har en bojkott startat också mot stormarknaden Target, efter deras kampanj om Prideprodukter för barn. Människor i USA reser sig i vrede mot woke-aktivismen – inte minst bland kristna som är befriande talföra på ett helt annat sätt än i Sverige.
Ett återkommande tema i Bibeln är en gudomlig och profetisk vrede mot det onda. Det varnande budskapet till Laodicea-församlingen i Uppenbarelseboken pekar också ut ljumheten som den grövsta synden. Det märkliga med högmodet är att det ofta utmynnar just i likgiltighet – den synd som korrumperar hjärtat, tystar samvetets röst och ger orätten fritt spelrum.
År 2004 stod David Wilkerson i Filadelfia i Stockholm och konfronterade Sveriges evangeliska kristna med ett allvarsord han sade sig ha fått från Herren. Den svenska kristenhetens huvudsynd var likgiltighet – tolerans inför orättfärdigheten.
Var och en må pröva sitt hjärta och utvärdera vart vi rört oss som individer, församlingar och rörelser sedan dess. Wilkerson utmanade Sverige att genom förkrosselse och omvändelse höja en profetisk motröst som skiljer heligt och orent åt. I en tid när stenarna ropar att något är allvarligt snett i samtiden är den kristna kyrkan inte kallad att tyst bejaka världens väg, utan att vara en motkraft som hämtas från dödssyndernas motsats: dygderna.
Med sin bas i vishet och mod, i tro, hopp och kärlek, kan den kristna rörelsen vara en motor som konfronterar den filosofi som riskerar att dra en hel samhällskultur i fördärvet.
Måtte det inte vara för sent.