När den här texten läses är valresultatet kanske klart och Ulf Kristersson utropad som statsminister. Söndagens valkväll inleddes med lättade socialdemokrater som trodde sig kunna behålla makten, men lättnaden förflyttades under kvällen längs den politiska skalan, med högersidan på god väg in i Rosenbad. 

Utöver huvudstriden om vilket block som ska få regera är det också högintressant att studera väljarströmmar och värderingsförändringar under ytan. SVT:s vallokalsundersökning bjuder på några verkligt spännande slutsatser från årets val. Den viktigaste: Den progressiva ideologin har avvisats, och väljarkåren har tydligt rört sig åt höger.

Fyra partier har förlorat mer än hälften av sina väljare sedan 2018. Varför väljare lämnar ett parti är en central fråga i varje partis eftervalsanalys, och tvingar fram en nödvändig utvärdering. Liberalerna har som så ofta varit det parti som bytt ut flest väljare – rimligen ett resultat av partiets slalomåkningar mellan vänster och höger.

Socialdemokraternas ökning i årets val förklaras till stor del av att många som förra gången röstade på C och MP i år har gått till S. Detta pekar på att Centerns försök att utmåla sig som ett mittenalternativ har misslyckats; väljarna har snarare uppfattat partiet som ett vänsterparti och valt att i stället rösta på den sidans största parti.

I extra fokus för kristna väljare torde Kristdemokraternas utveckling vara. Partiet kan snart få bilda regering, men man har ändå gått bakåt i valet och förlorat mer än hälften av väljarna från 2018. Det verkligt intressanta är vart dessa väljare har gått.

Intrycket i vissa kristna kretsar har varit att medkännande kristna kommer att fly KD efter att partiet blivit skarpare i invandringsfrågan och börjat samtala med Sverigedemokraterna. Väljarnas agerande talar dock motsatt språk: Den helt dominerande gruppen väljare som lämnat KD har gått till M eller SD; mycket få har gått till de invandringsvänliga partierna till vänster.

Valundersökningen visar en stark åsiktsgemenskap bland högerorienterade väljare. Och den handlar inte om främlingsfientlighet, vilket ofta hävdas av politiska motståndare. Sverigedemokraterna växer bland invandrarväljare, och bara S har numera fler utomeuropeiska väljare än SD. Hos såväl M och KD som SD är lag och ordning den viktigaste frågan bland väljarna. Det svenska folkets budskap är att samhällskontraktet har brustit, och vänstersidans lösningar håller inte längre.

Andelen väljare som identifierar sig som höger är i år den högsta på över 30 år. M/KD/SD når med god marginal egen majoritet bland förstagångsväljare – och trenden är ännu tydligare i gymnasiets skolval. 

Den vanliga bilden av vår tid och dess ungdomar som lutande åt vänster behöver alltså revideras. Denna insikt är viktig för partierna, men också för kristenheten. Partivalet hos aktiva gudstjänstbesökare visar små förändringar jämfört med 2018: S ligger fortsatt högst, men där kan ett antal väljare antas vara muslimer. På högersidan är KD fortsatt störst bland gudstjänstbesökare, följt av SD. 

I kontaktytan mellan tro och politik kan en klyfta ha uppstått mellan ett religiöst etablissemang som hellre riktat sin udd åt höger än åt vänster, samtidigt som de flesta kyrkoaktiva faktiskt röstar på lag Kristersson. Ledare i kyrkor och samfund behöver därför utvärdera hur kristenheten ska undvika att fastna i en egen filterbubbla. Om pastorer och andra ledare vill nå fram både till de egna medlemmarna och till folket utanför kyrkan behöver man finna kontakt med dessas värderingar – och de finns längre åt höger än vi kanske trott.