Det politiska spelet om anställningsskyddet har fört Sverige till randen av regeringskris. Men samtidigt som riksdagens partier taktiserar för fullt, pågår under radarn en annan förändring av arbetsmarknaden, som i verkligheten kan vara ännu viktigare – och allvarligare.  

I dagarna har Tyskland firat 30 år som enad nation. Tudelningen mellan öst och väst finns dock kvar på många områden. The Economist analyserar i veckan kvinnors arbetstider i de båda rikshalvorna. I västra Tyskland, en av världens starkaste ekonomiska regioner, arbetar mycket få mammor heltid. Siffran i öst har visserligen fallit sedan återföreningen, men många fler mammor arbetar fortfarande heltid än i väst.

Bakgrunden är en familjevänlig politik i väst som fortfarande består, samtidigt som det kommunistiska arvet dröjer kvar i öst, där alla förväntades bidra till statens intressen på heltid. 

Här i Sverige har andelen heltidsanställda ökat under 2010-talet, från en redan tidigare hög siffra. Men sifforna över sjukskrivningar på grund av stress har också gått upp, faktiskt ännu brantare. Den allra mest sjukskrivna gruppen i samhället är kommun- och regionanställda, och bland dessa hade kvinnorna 2019 nästan dubbelt så höga sjuktal som männen.

Alla varningsklockor ringer unisont: den grupp som sjukskrivs allra mest för stress och annan psykisk ohälsa är offentliganställda kvinnor. Ändå är det just dessa som nu jagas med blåslampa av ideologer på Sveriges kommuner och regioner (SKR) samt fackförbundet Kommunal via den nya satsningen ”Heltidsresan”, som lanseras hårt med målet att få upp alla anställda på heltid. 

Alla missgynnas av detta projekt. För samhället väntar ännu högre sjukskrivningskostnader. För de anställda är det förödande att pressas till ett livstempo man inte önskar. Och slutligen är planen ett angrepp mot familjegemenskapen när båda föräldrarna förväntas vara på jobbet hela dagen, medan barnen från tidig morgon till kväll sätts hos kommunalanställda – som i sin tur har sina egna barn utplacerade hos annan kommunpersonal.

Kanske är den sista punkten rentav den centrala i detta verklighetsfrånvända spel. Infofilmer från SKR och Kommunal visar att en bärande del är ideologisk och materialistisk: kvinnor behöver jobba heltid för att försörja sig själva och få större ekonomisk frihet. Men den verkliga friheten att kunna planera tillvaron för sig själv och sin familj glöms bort i det race som för många tyvärr kommer att sluta i att med 100 procents fart gå rakt in i väggen. 

Näringslivet arbetar i dag för att optimera resurser till de tider då de behövs, men nu går offentlig sektor i motsatt riktning: i stället för att låta personal arbeta när de faktiskt behövs, ska alla tvingas flytta runt sina arbetsuppgifter för att stämma med ett heltidsschema. Det är skamligt men oundvikligt att behoven hos barn, gamla och sjuka kommer att behöva ge vika för de anställdas stämpelklocka.

Ingen människa tänker på sin dödsbädd: ”Jag borde ha varit mer på jobbet.” Livet har högre värden än att dra in maximalt hög lön. Det är anmärkningsvärt att svenska fackförbund har accepterat denna nya piska som ska driva deras medlemmar över utbrändhetens gräns. Heltidsnormen är en destruktiv paradox i vår i övrigt så normbrytande tid, och kan inte längre få stå oemotsagd. 

Trenden i Tyskland är i stället en mellanväg, där anställda väljer deltid för att bäst kunna planera sitt livspussel. Sverige behöver få ett sunt folkligt uppror mot heltidsvansinnet. Bryt normen! Planera din arbetstid utifrån det som passar dig och din familj bäst, och som även kan ge tid för andra kallelser i livet.

Ingen arbetsgivare kommer att tacka den som jobbar ihjäl sig. Föräldrar som sätter familjens behov före karriär, pengar och socialistiska utopier kan däremot vara till stor välsignelse för både sina barn och sitt land.