Julen i svensk dagspress har under många år traditionsenligt inletts med högljudd kritik av evangeliernas berättelse om Jesu födelse. Denna jul skedde det motsatta. Tjugondedag Knut, då julen kastas ut, kom den verkliga bredsidan mot kristen tro. Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi, hävdade då i Dagens Nyheter att ”religion är den djärvaste konspirationsteorin av alla”.
Kritiken från Tännsjö är inte nådig. Han menar att ”den kristna konspirationen” kännetecknas av ”alternativa fakta (underverk)” och av ”faktaresistens (vi överlever vår död)”.
Retoriskt är det ett effektivt grepp att klumpa ihop alla världen religioner under samma paraply och benämna dem konspirationer. Begreppet konspirationsteori är ju starkt negativt laddat och har blivit en paraplybenämning på påståenden om hemliga sammansvärjningar, dolda agendor och märkliga förklaringsmodeller, vilka avvisas av den stora majoriteten som äger någon kunskap i frågorna det gäller.
På det sättet blir religion – och allra främst den kristna tron, som utgör Tännsjös egentliga måltavla – något som en tänkande människa inte behöver undersöka. Kristen tro kan avvisas redan i utgångsläget och Tännsjö behöver inte argumentera för sina påståenden; de framstår som självförklarande.
Ta frågan om under, som Tännsjö placerar i kategorin alternativa fakta. Det innebär ju att han placerar tanken att under inte kan ske i kategorin fakta. Men det är att blanda ihop olika frågeställningar.
Kristna och ateister är överens om vad som är fakta om naturen. Den är regelbunden, förutsägbar och kan inte producera några under. Naturen äger inte förmåga att låta en jungfru, enbart utifrån hennes egen kropp, bli med barn eller låta en person som varit död i tre dagar plötsligt få livet tillbaka. Om biologiska fakta råder det ingen diskussion.
Frågan är i stället filosofisk och gäller något annat, nämligen om det finns något mer än naturen. Finns det en övernaturlig verklighet som är orsaken till naturen eller är naturen det enda som existerar? Det är en fråga som naturvetenskapen inte kan besvara åt oss, eftersom den endast kan undersöka naturen – men det är fortfarande en meningsfull fråga.
Enligt kristen tro är naturen inte den yttersta verkligheten, utan den har fått sin existens av Gud, som är den yttersta verkligheten. Gud har låtit universum bli till och gett naturen dess regelbundenhet, som kan beskrivas i termer av naturlagar.
Men han som har skapat världen är förstås fri att tillföra något nytt in i sin värld. När ett under sker bryter Gud inte mot några naturlagar. Nej, han tillför något nytt in i den regelbundna värld som han har skapat och som han upprätthåller. Maria blev havande genom den helige Ande, inte genom att naturen för en gångs skull uppförde sig annorlunda än vanligt.
Samma sak gäller Tännsjös påstående om att det är faktaresistens att tro att vi överlever vår död. Biologiskt är vi helt överens om när hjärndöden inträder, hjärtat slutar slå och kroppens förruttnelseprocess påbörjas. Men det är inte fakta att människans medvetande är reducerbart till hennes hjärna, att hon enbart är sin kropp och att det inte finns en individuell fortsättning bortom graven.
Det handlar om filosofi, inte om naturvetenskapliga fakta.
För att vända på Tännsjös retoriska grepp: Är Tännsjö filosofiresistent? Det är förstås en ytterst märklig fråga att ställa om en av Sverige mest kända filosofer. Samtidigt är frågan relevant. Hans perspektiv i DN-artikeln skiljer ju inte på biologiska fakta och hans egen naturalistiska filosofi.