Sommaren 2021 dog Steven Weinberg, en av vår tids ledande naturvetare. Han var professor i fysik vid University of Texas i Austin, USA, och fick nobelpriset 1979. Genom sin populärvetenskapliga bok De första tre minuterna: en modern syn på universums ursprung, som utkom på svenska 1980, blev han också känd för en bredare allmänhet.
Redan i inledningen av den boken slår han fast: ”Ju mer vi förstår av universum, desto mer meningslöst framstår det.” Weinberg var ateist och övertygad om att det inte finns en gudomlig tanke bakom universum. Mer än så, han ville att ateismen skulle vara sann.
Därför var han till en början skeptisk till Big Bang-teorin, eftersom den innebär att universum har haft en begynnelse, att det inte är evigt. I stället föredrog han en alternativ förklaring som kallades Steady State-teorin och som innebar att universum fortfarande kunde anses vara evigt och utan någon början.
Varför var det viktigt? Jo, förklarade Steven Weinberg: ”Steady State är filosofiskt sett den mest attraktiva teorin eftersom den minst liknar redogörelsen i 1 Mosebok.”
Steven Weinberg är ett typexempel på det som präglat stora delar av det intellektuella klimatet under 1900-talet och som bidragit till sekulariseringens genomslagskraft. Naturvetenskapens häpnadsväckande framgångar har presenterats som om de skulle ha undergrävt tron på en intelligent skapare och som om de samspelar bättre med ett ateistiskt perspektiv än med tron på en Skapare. Man har verkligen önskat att det ska vara så.
Intressant nog kom Steven Weinberg, liksom den övriga forskarvärlden, att överge Steady State till förmån för Big Bang, som i dag är standardteorin om universum. Och den teorin innebär att universum inte är evigt, utan har haft en begynnelse. Universum har blivit till. Det ställer oss ofrånkomligt inför frågan: Varför blev det till? Finns det en orsak till universums tillblivelse?
Alltså just den sortens frågor som gudstron och 1 Mosebok ger svar på.
För Weinberg saknade universum all mening. Men om det finns en intelligent Skapare av universum ger det en öppning ut ur meningslösheten. Då finns det någon som menat något med universum och med att vi människor finns till. Men vad den meningen är kan inte naturvetenskapen avslöja för oss.
I november hölls konferensen Uppdrag Guds rike i Folkungakyrkan på Söder i Stockholm. Huvudtalare var den engelske professorn Alister McGrath från Oxford. Hans specialområde är just förhållandet mellan naturvetenskap och religion.
I ett av sina föredrag liknade han naturvetenskapen vid en termometer, ett redskap som är fantastiskt bra på att besvara frågan om vilken temperatur något har. Men det faktum att termometern fungerar så bra på just det området innebär inte att vi ska använda den på alla andra områden också. Termometern kan ge oss svar på frågor om temperatur, men ingenting annat än det.
På samma sätt är det med naturvetenskapen. Den kan besvara frågor om hur naturen fungerar, men inte frågor om Guds existens, människans identitet, livets mening eller om jag är älskad eller inte. Svaren på de stora livsfrågorna måste vi helt enkelt söka på andra platser än i naturvetenskapen.
Enligt kristen tro är Skaparen aktiv, inte bara genom att låta världen bli till, utan också genom att kontinuerligt agera i människans historia och göra sig känd. Det sker på ett särskilt sätt i Israels folks historia och i den historiske personen Jesus från Nasaret.
Och det agerandet, vad Gud har sagt och gjort, möter oss i Bibelns texter. Sök där!