Skolstarten åtföljs i år av en god nyhet. Skolverket har backat från det tidigare förslaget att stryka antikens historia, Bibeln och nationalsången ur kursplanerna. Det förslaget mötte stark och berättigad kritik från många håll.
Nu har de nya kursplanerna för grundskolan och ämnesplanerna för gymnasieskolan klubbats igenom av regeringen – som uppenbarligen lyssnat till kritiken. Det tidigare förslagets fördummande klåfingrighet är borta och antikens historia, Bibeln och nationalsången är kvar.
Det är förstås ingen enkel uppgift att sätta samman en kursplan i ett ämne som till exempel historia och göra rätta prioriteringar. Av utrymmesskäl måste man ju sovra kraftigt i materialet, och det går att ge förnuftiga argument både för och emot enskildheter i ett sådant urval. Men när det gäller antikens historia och Bibeln handlar det inte om historiska enskildheter; det handlar om rötterna till vår kultur.
Det går inte att förstå västvärlden utan kunskap om våra historiska rötter. Grekisk filosofi, romersk rätt och judisk-kristen monoteism, med dess höga syn på människan som skapad till Guds avbild, fallen i synd men fortfarande älskad av Gud, utgör fundamentet som vår kultur är byggd på.
Vårt eget land har tankemässigt, på många områden, präglats av perspektiv från Bibelns texter under mer än tusen år. De sätter fortfarande otaliga avtryck i vår kultur: stadsbilden med dess kyrktorn, gatunamn, helgdagar, sjukvården, rättsväsendet, litteraturen, musiken … Som årets sista sommarpratare Laleh och hennes älskade sång ”Goliat”.
En person utan kunskap om sin och sin kulturs historia är som ett träd utan rötter. Det faller i nästa storm. Tonar man ner de historiska rötterna skapar det bara vilsenhet. Det ökar risken för manipulation från politiskt eller ekonomiskt starka röster. Vi behöver förstå vår historia, lära av den och kritiskt utvärdera den, för att kunna bygga en bättre framtid.
I de nya planerna för skolan finns ytterligare goda nyheter, vid sidan om antikens och Bibelns bevarade plats. Kritiker har länge talat om att skolan betonar analys och reflektion på bekostnad av fakta, kunskap och bildning. Också här har Skolverket och regeringen lyssnat till kritiken, och tyngdpunkten, framför allt för de yngre eleverna, läggs nu på fakta. Betoningen av analys kommer högre upp i åldrarna.
Det är en välkommen tyngdpunktsförskjutning. Det är först utifrån fakta och kunskap som analys och reflektion är meningsfull.
Här finns en viktig koppling mellan de två förändringarna som nu aviseras.
I antikens filosofi har vi viktiga intellektuella redskap – logik och argumentationsanalys – som hjälper oss att förstå verkligheten och sortera mellan sant och falskt och skilja ett gott argument från ett dåligt sådant. Analys och reflektion ska inte handla om allmänt tyckande eller enbart formulera det egna känslolivet. Det bör vara ett sökande efter vad som är sant.
De bibliska texterna understryker också detta. Det är sanningen som ska göra oss fria, enligt Jesus. Han utmanar sina åhörare: Om du har öron att höra med, lyssna då! Om du har ögon att se med, titta då efter! Gå inte bara med flocken, följ inte bara med strömmen, låt inte vardagens ström av distraktioner döva dig: ”Döm inte efter skenet, utan döm rätt” (Joh 7:24).
Under decennier har det svenska utbildningsväsendet präglats av postmoderna perspektiv som sätter det individuella subjektet i centrum på bekostnad av den objektiva verkligheten. I bästa fall är det vi nu ser ett första litet steg av tillnyktring.