Sverigedemokraterna ser ut att bli valets stora vinnare. Och även bland kyrkfolket växer SD. Den Sifo-undersökning som tidningen Dagen presenterade i slutet av maj visar en tydlig tendens. Många kyrkobesökare lämnar KD, och tycks primärt gå åt två håll. Både SD och Centern växer kraftigt i samma grupp. I valet 2014 röstade 4 procent av kyrkobesökarna på SD. Nu är det hela 18 procent i samma grupp som säger sig sympatisera med SD. Centern har under samma period fördubblat sitt stöd bland kyrkobesökarna, från 8 till 16 procent.
En bidragande orsak till dessa rörelser är utan tvekan migrationspolitiken, där SD och C kan sägas utgöra två motpoler i svensk politik. Även bland kristna väljare är migrations- och integrationsfrågorna starkt polariserande. Men rörelsen mot SD – inte minst bland frikyrkoväljare – kan även motiveras av SD:s profilering i en del klassiska värdefrågor. Det kan till exempel handla om synen på abort och samkönade adoptioner. SD har inte enbart beskrivit sig själva som ett nationalistiskt parti, utan även som ett socialkonservativt dito.
Mot bakgrund av detta är det värt att notera det SD:s partiledare Jimmie Åkesson nu säger om abort och samkönade adoptioner.
I SVT Opinion Live i lördags fick han frågor om huruvida partiet vill sänka abortgränsen. ”Vad jag vet har partiet inte lagt några förslag om det; enskilda ledamöter i riksdagen har gjort det...”, förklarade han. Men det som stack ut mest var ändå Åkessons inställning till frågans vikt: ”Jag tycker inte att det är en viktig fråga”, konstaterade han. Den som ser SD som en garant för att abortgränsen ska sänkas lär därför bli besviken. En partiledare som inte ser frågan som viktig lär inte heller göra kabinettsfråga av den. Frågan har ingen prioritet.
Jimmie Åkesson svarade även på frågor om samkönade adoptioner i helgen som gick. Med motiveringen att SD nu ”har blivit ett stort parti” berättade Åkesson för SvD Junior att partiet nog har ändrat sig. Redan på landsmötet i höstas drev ungdomsförbundet på för att SD ska bejaka samkönade adoptioner. Detta helt utan internt motstånd, enligt Åkesson, vilket i sig är belysande. Partistyrelsen menade då att det var lämpligt att utreda frågan och att göra en eventuell förändring i samband med att principprogrammet ska revideras 2019. Och partiledaren själv har ändrat uppfattning i frågan. Eller som han själv uttrycker det: ”Jag har utvecklat mina värderingar”.
Den som betraktar SD som en vän att hålla i handen när det stormar i den här typen av värdefrågor gör nog en grov felkalkyl. En partiledare som anger partiets storlek som skäl för att byta fot, drivs rimligen mer av populism än av värderingar. De värdekonservativa väljarna tycks mest ha varit en tacksam tuva att kliva på under en period. Nu när partiet har blivit större, och vill växa i de breda folklagren, behöver man överge barlasten. Abort och samkönade adoptioner är frågor som sticker i ögonen på vanligt folk, och som hindrar resan mot större inflytande. Det här är helt enkelt perifera frågor för SD.
När trycket mot SD ökar under valrörelsen kommer de här frågorna utgöra en del av trycket mot partiet. Redan har en del (läs: Margot Wallström) krävt en mer omfattande granskning av var SD står i de här frågorna. I ett sådant läge kommer oviktiga frågor offras för viktiga. De flesta partierna har kastat dessa frågor överbord i sin jakt på att bli salongsfähiga. Det enda hoppet för oss väljare är att det finns enskilda riksdagskandidater i olika partier som är väl förankrade i sina värderingar.
Jimmie Åkessons besked gör det tydligt: SD kommer inte vara en garant för en sänkning av abortgränsen, eftersom det inte är en viktig fråga för dem. SD är inte heller en garant för kärnfamiljen, eftersom de har bytt – eller håller på att byta – fot i fråga om samkönade adoptioner. De här frågorna utgör bara betungande barlast för ett parti som har andra frågor som hjärtefrågor. Sådant kan vara värt att tänka på för värdekonservativa väljare.