Det politiska samtalet utgår från skalan höger respektive vänster. När frågorna rör sig bort från det ekonomiska till kultur och moral skiftar dock ofta språkbruket, och termerna blir i stället konservativ respektive progressiv.

De konservativa vill bevara medan de progressiva vill förändring – och inte vilken förändring som helst. Progressiv politik definieras på Wikipedia som ”framstegsvänliga ideal”.

Det är en vilseledande kategorisering. Eftersom världen till sin natur är en ofullkomlig plats innebär ett bevarande att låsa fast ofullkomligheten. Det är förstås en helt omoralisk hållning; självklart måste alla vara framstegsvänliga. Frågan är bara: vad är framsteg?

Trots detta återkommer tankefiguren om vem som motsätter sig framsteg. Har inte den kristna kyrkan historiskt varit för konservativ i frågor som rasism, slaveri, diskriminering av kvinnor och i hela den sexuella revolutionen? Slutsatsen många drar är att de progressiva krafterna klarar historiens dom bättre än de konservativa, vilka ser ut att hamna på fel sida historien.

Här finns det flera saker som måste påpekas.

Historiskt är bilden mycket mer komplex. I många frågor – omsorg om den fattige, sjukvård, utbildning och rättsväsende – har kyrkan ofta varit progressiv. Det var till exempel evangeliska kristna som William Wilberforce som tog upp kampen mot slaveriet och baptistpastorn Martin Luther King som stred mot rasismen. Samtidigt har kyrkan och kristna på andra områden stått emot goda förändringar.

Eftersom den kristna kyrkan är en så stor rörelse är det dessutom så att det ofta funnits kristna på båda sidor i debatten.

Vidare måste det ifrågasättas om alla förändringar som går under beteckningen progressiva är framsteg. 35 000 aborter om året? Familjer som i praktiken tvingas lämna ifrån sig sina barn från 1 års ålder till det offentliga för barnpassning och uppfostran? Rätt till insemination för ensamstående kvinnor, där barnet inte har rätt till kunskap om sin pappa förrän efter 18 års ålder? Polyamorösa förhållanden? Könsoperationer av minderåriga?

Historien är ingen rät linje av framsteg.

Men den viktigaste responsen är denna: Som kristen ska man inte låta sig definieras av den samtida kulturens kategorier och låsa in sig som antingen konservativ eller progressiv. Vi har vår alldeles egna utgångspunkt som efterföljare till Jesus och därmed präglade av Bibelns ord.

Det gör att vi måste ta ställning i var fråga för sig och därmed kommer att betraktas som konservativa i vissa frågor och progressiva i andra.