Medan den blodiga ryska invasionen av Ukraina fortsätter påskyndas Nato-frågan i Sverige i ett raskt politiskt tempo. Olyckligt är att dessa stora försvarspolitiska beslut fattas utan tid till tillräckligt bred debatt i samhället och bland partimedlemmar.

För att hålla mer jämna steg med motsvarande politiska process i grannlandet Finland kommer riksdagens parlamentariska försvarsanalys att presenteras redan den 13 maj. Två veckor därefter ska Socialdemokraternas partistyrelse fatta ett nytt militärbeslut.

Förutsättningarna för S-ledningen att ändra regeringspartiets försvarspolitiska doktrin är därmed bäddade. Det mesta pekar i riktning mot att S lär ansluta sig till vad allianspartierna M, KD, L och C redan vill – därtill numera även med SD-stöd – nämligen ett svenskt medlemskap i de västliga demokratiernas försvarsförbund Nordatlantpakten, Nato. 

Frågan berör också på vilket sätt vårt land i så fall ska bli en del av Nato. Mest naturligt är att det kommer att ske på nordiska villkor, likt Danmark och Norge. Med andra ord: ingen utplacering av vare sig fast utländsk trupp eller kärnvapen.