I dag är första dagen på en ny tid. Förhoppningsvis kommer vi i framtiden att kunna beskriva den 9 februari 2022 som dagen när corona­restriktionerna i Sverige slutligen ersattes av en långsiktigt hållbar väg. En ny fas, där covid-19 inte längre betraktas som en samhällsfarlig sjukdom, utan som en bland alla samhällsutmaningar som vi gemensamt måste hantera.

I två år har vi tvingats leva under beskurna medborgerliga fri- och rättigheter. Detta har visserligen dragits längre i andra länder, men även vi i Sverige har upplevt hur olika delar av samhället belagts med låsta dörrar. Justitiekanslern är bara en av alla instanser som kritiserat begränsningarna av grundläggande friheter.

Resor, gudstjänster, affärsmöjligheter, livets högtider, ungdomsläger – listan är lång över de företeelser som under två år har begränsats, med stora konsekvenser för både samhällen och individer.

De gångna veckorna har kännetecknats av en stor smittspridning av en relativt sett ofarlig virusvariant, vilket har lett till att restriktionerna i dag tas bort i Sverige. Parallellt med denna öppningsprocess har konfliktnivån samtidigt ökat mellan regeringar som envist hållit fast vid tvångsåtgärder, och medborgare som gått samman i protestdemonstrationer.

Detta har väckt smått paradoxala reaktioner. Vänsterinriktade och liberala aktörer brukar normalt ställa sig på folkets sida i resningar mot makten, men i det här fallet har samma röster tvärtom gått till storms mot demonstranterna och deras sakargument. Den hårda konflikten lever vidare, just nu allra tydligast i Kanada, där arbetarklassen i form av lastbilschaufförer protesterar mot den liberala regeringens tvång om vaccinpass.

Här skulle regeringen mycket snart behöva hitta en strategi för att avväpna situationen och finna en väg framåt till en lösning som hela samhället kan acceptera.

Regeringar ska ta ansvar i svåra tider, men det är aldrig klädsamt när etablissemanget tar strid mot medborgare som riktar välgrundad kritik mot inskränkningar i grundläggande demokratiska friheter. Både i Sverige och i andra länder har opinionsledarna haft en hård och stundtals nedlåtande ton mot de demonstrationer som anordnats mot vaccinpasstvång.

Men en ärlig analys pekar på att kritiken har varit välriktad, i såväl tid som krav. Sverige och flera andra länder har nu också gjort precis det demonstranterna krävde och avskaffat både restriktioner och vaccinpass. 

Nutidsmänniskans perspektiv är kort. Även denna märkliga tid kommer i framtiden att utvärderas ur alla tänkbara vinklingar. Jag tittar tillbaka på min allra första ledartext om corona från februari 2020, och ser att slutsatserna håller ganska väl. Coronavågorna blev mer utdragna i tid än jag och andra anade i början, men samtidigt blev viruset inte så dödligt som vi först befarade.

Men denna text från pandemins gryning lyfte också en poäng för alla tider – både inför andra framtida kriser och den euforiska frihetstid som många i dag kan vilja sig ut i: Mortaliteten i världen ligger fortfarande kvar på exakt 100 procent. Vårt liv är ändligt, men evangeliet erbjuder både ett hopp bortom graven och ett djupare perspektiv på livet här och nu. 

När det nu åter blir möjligt att fritt bjuda in alla människor till gudstjänst är det inte läge för kristenheten att bara önska att allt blir som förr igen. Efter två år av nyhetssändningar om fruktan, virus och död är tiden nu mogen att erbjuda nutidsmänniskan hela den källa till liv som hon djupast sett söker.

I dag öppnas dörren till framtiden, vårt uppdrag är att förvalta den möjligheten.