Jag längtar efter din frälsning, Herre, din undervisning är min glädje.
Psaltaren 119:174

Världen idag

I veckan har pulkaåkningen på Skogskyrkogården diskuterats, och oförstående vuxna anser att stojet passar bra på en kyrkogård. Detta är bara ett exempel på de förändringar i vår kultur vi ser när det gäller synen på död och liv, menar Stefan Gustavsson. (Illustrationsbild) Foto: Jeff Taylor/AP/TT

Pulka-debatt avslöjar en ny syn på döden

Ledare · Publicerad 00:00, 23 jan 2021

Vår syn på livet formar vår syn på döden. Allteftersom den sekulära individualismen tar över som grundhållning i vår kultur förändras synen, inte bara på livet, utan också på döden. Det är sorgligt men knappast förvånande.

I kristen tro är tillvaron laddad med mening. En enskild människas liv är ingen tillfällighet, utan insatt i ett meningsfullt historiskt sammanhang – och den meningen tar inte slut med den fysiska döden. Meningen med människans existens sträcker sig vidare in i framtiden.

Enligt den sekulära individualismen finns det ingen given mening för människan. En eventuell mening är det upp till oss själva att ge åt vårt liv, så länge vi har det. I och med döden upphör vi och försvinner, för alltid. Med ett sådant perspektiv på livet följer en annan syn också på döden.

Det som saknar egentlig mening som liv saknar det ännu mer i döden.

Långsamt ser vi nu förändringar i vår kultur när det gäller synen på död och liv. Här är några exempel:

Väntetiden mellan dödsdagen och begravningsdagen har gradvis blivit längre. Det är problematiskt av flera skäl, bland annat rent praktiskt med förvaring av de döda i kylrum under så lång tid.

För att få bukt med detta gjordes en lagändring 2012 som halverade den lagstadgade tidsgränsen från maximalt två månader till en månad. Men redan fyra år senare påtalade Sveriges Begravningsbyråers Förbund att väntetiden, trots lagändringen, närmade sig samma nivå som tidigare.

Anledningen är att de efterlevande har svårt att prioritera en begravning. Det finns för mycket annat i det egna livet som har högre prioritet än att hedra den vars liv på jorden avslutats. Som Peter Trygg på begravningsbyrån Fonus sade i en intervju i Aftonbladet 2019:

”Vi har ett filofaxbeteende när man besöker oss. Man börjar titta i kalendern och säger att, 'den veckan är vi i Sälen' eller 'den veckan är vi i Thailand'. Så var det inte när jag började för 26 år sedan. Då släppte man allt för begravningen.”

Helt krasst: Hur viktig är en död person?

Andra exempel är ökningen av begravningar där inga anhöriga alls dyker upp och ceremonin genomförs med enbart kyrkans anställda. Likaså ökar antalet begravningar helt utan ceremoni, så kallade ”direktare” – ett av nyorden 2017. Det innebär att den döde förs direkt från krematoriet till gravplatsen.

Ingen finns som önskar hedra det mänskliga livet som nu tagit slut, ingen kommer för att ta avsked.

Om det inte är betydelsefullt att en människa dör så väcker det en dramatisk fråga: Saknar det också betydelse att en människa har levt?

Det senaste exemplet är diskussionen i veckan om pulkaåkning på Skogskyrkogården i Stockholm. I nyhetssändningar ser vi oförstående vuxna som tycker att pulkaåkningens stoj passar bra på en kyrkogård. Som Anna-Karin Wyndhamn skriver i en krönika med rubriken ”Pulkaåkningen på kyrkogården är en uppvisning i själviskhet” i nättidningen Bulletin: ”Men här är det fullvuxna människor som handlar på ett sätt som bara är logiskt om man ser sig själv som universums mittpunkt.”

Många har fått för sig att den sekulära individualismen innebär en upphöjelse av människan. Och på ytan kanske det låter så: Tänk att få vara universums mittpunkt! Men resultatet är inte upphöjelse, utan ensamhet och förminskning. Både i livet och i döden.

Den verkliga upphöjelsen för människan följer ur erkännandet av att vi är skapade av Gud till hans avbild och kallade att leva i hans gemenskap. I det ljuset finns det anledning att hedra och visa respekt för människor, både i livet och i döden.

Om det inte är betydelsefullt att en människa dör så väcker det en dramatisk fråga: Saknar det också betydelse att en människa har levt?

Religionsfrihet nämndes inte i utrikesdeklarationen

Utrikespolitik. För första gången på flera år nämns inte frågan om religionsfrihet eller religiösa minoriteter i... onsdag 24/2 17:00

Linde pressades om bistånd till Islamic Relief

Utrikespolitik. Iran, Turkiet, svenskt bistånd och ett eventuellt svenskt Natomedlemskap var några av de många... onsdag 24/2 16:50

Biverkningar av mindfulness en viktig väckarklocka för Sverige

Ledare 20 000 personer med sviter av mindfulness hörde förra året av sig till organisationen Cheetah House... torsdag 25/2 00:10

Framgång är inte mätbara resultat, utan äkthet och trohet inför Gud.

Inför söndag 1 Mos 32:22–31 Det blir ingen vändning utan omvändelse. Det blir ingen förändring i samma gamla... torsdag 25/2 00:00

Hur kan vi hjälpa vår son som har ångest?

Familjefrågan. Vår son som är 25 år har mycket ångest. Under mellanstadiet och högstadiet blev han mobbad. Han bor...
Följ Världen idag i sociala medier