I en brett upplagd artikel i DN skriver den granskande reportern om synen på homosexualitet i församlingen Hillsong. Men i stället för att ställa frågor till de ansvariga i församlingen väljer man att wallraffa sig fram, med falsk identitet, hemlig inspelning och fejkade behov. Det är patetiskt.

Uttrycket att wallraffa kommer från den tyske journalisten Günter Wallraff. Han publicerade under 1970-talet reportage som byggde på att han levt under falsk identitet. Det är i dag en omstridd journalistisk metod som bara ska användas då viktig information inte går att få fram på något annat sätt.

Om journalistik handlar om att frilägga sanning är det förstås problematiskt när det sker via lögn. Det väcker frågor om DN:s journalistiska bedömningsförmåga när man väljer att wallraffa i frågor där kunskapen finns tillgänglig och kristna ledare är villiga att svara på frågor.

Det finns flera lärdomar för kyrkorna i det som nu sker.

För det första accepterar vår kultur inga dissidenter i frågor som rör sexualitet. Alla ska skrämmas att tänka i de officiellt sanktionerade banorna. Det betyder att det inte går att huka sig igenom den här stormen och hoppas att den ska blåsa över, för det gör den inte.

Alternativen är få. Antingen anpassar man sig, stämmer in i talkören och accepterar samtidens uppfattning som den enda riktiga. Eller så tänker man noga igenom den klassiskt kristna övertygelsen och gör det som Petrus uppmanar oss till: Att med ödmjukhet, respekt och ett liv av goda gärningar mot medmänniskan svara på samtidens frågor (1 Pet 3:15-16).

Katolska kyrkan jagas inte på samma sätt som frikyrkan, trots att den har samma uppfattning. Det beror på att journalister vet att de inte kan få kyrkan att ändra sig; beslutet ligger inte i de svenska katolikernas händer. Men när det gäller frikyrkan är det annorlunda, där känner journalister blodvittring, de vet att de kan pressa fram förändring.

För det andra måste kristna ledare skaffa sig större verklighetsförankring. Som kristna tror vi på en Gud för vilken allting är möjligt. Men det betyder inte att allt Gud kan göra alltid sker. Här behövs en ödmjukhet i mötet med hjälpsökande och en försiktighet i att ge utfästelser. Det kan exempelvis, om DN har återgett ”Hillsong-pastorn” korrekt, gälla citatet ”Om ett år kommer vi att kunna skratta åt det här”. Detta är särskilt viktigt vid djupa frågor om identitet och sexualitet. För många människor som bryter med homosexuell livsstil kvarstår känslorna och man gör i stället ett medvetet val att inte leva ut sin homosexualitet.