Vi förfasas över den senaste veckans rapportering om ”förnedringsrån”. Ondskan har nått nivåer vi tidigare knappast skådat i vårt moderna Sverige. Unga människor som rånar jämnåriga för att sedan misshandla dem, tvinga dem att tugga cigarettfimpar, klä av sig nakna, kyssa rånarnas fötter och gapa stort för att de ska kunna urinera i offrets mun. Inte bara tillskansa sig en mobiltelefon eller en åtråvärd jacka. Utan förnedra och skymfa, ja tillintetgöra ett oskyldigt offer.
Men hur hamnade vi här? Den frågan har uppehållit politiker, psykologer och proffstyckare i medierna den senaste veckan. Svaren varierar och ”förnedringsrånen” har förklarats med allt från skattesänkningar (statsministern) till utanförskap och misslyckad integration.
De två senare faktorerna torde ha spelat en roll och i de scenarion som omnämnts i medierna finns inslag av omvänd rasism, där unga med invandrarbakgrund väljer ut svenska ungdomar som rånoffer.
Men problemet är större än så. Även bland dem som bott i landet sedan urminnes tid finns exempel på grymhet och oförklarlig ondska och sadism.
Förnedringsrånen placerar sig nu på listan över fenomen som – från att ha varit okända – plötsligt är företeelser att räkna med i den svenska stadsbilden. Dit hör exempelvis också gruppvåldtäkt – ett annat fenomen som var i princip okänt i landet långt in på 1990-talet.
När jag första gången hörde om ett sådant exempel i Sverige tänkte jag: Hur är detta ens möjligt? Visst kan man förstå att en ensam psykopat våldtar, men hur kan två eller fler personer befinna sig på samma plats utan att någon sätter ett omedelbart stopp för övergreppet?
Den grad av ondska vi talar om här borde logiskt sett vara omöjlig. Men dagens situation uppstod inte över en natt. Och självklart finns viktiga förklaringar till den nya ondskan i de analyser som kriminologer, sociologer och polischefer presenterar för oss.
Men så finns också de andra förklaringarna, de som av någon anledning – sällan eller aldrig – förs fram i tv-soffor och studior.
Som den om familjen. Om hur vårt samhälle sedan flera decennier, genom en medveten politik, brutit ned familjen och därmed försvagat den kanske viktigaste kraften för att överföra trygghet och fasta värden till en uppväxande generation.
Eller den om de frånvarande fäderna. Fenomenet har vuxit till ett gigantiskt samhällsproblem, ja en mänsklig atombomb som just nu detonerar inför våra ögon – nästan alla män på våra anstalter uppges ha vuxit upp utan närvarande fäder!
Lägg till detta skolans fokus på att kemtvätta undervisning och utbildning från den kristna tro som förmedlat en fast bild av rätt och fel, gott och ont till svenska barn i sekler.
Pornografin, inte minst dagens internetporr, de krafter som den frigör och den avhumanisering som den orsakar, är en annan del av problembilden. Den kan – i kombination med andra riskfaktorer – skapa mänskliga vilddjur som går lösa på gator och torg.
I den kristna tron, i den bibel som i generationer legat till grund för vårt lands lagar och värderingar, finns också den yttersta förklaringen till den ondska vi i dag bevittnar. Denna förklaring skulle definitivt aldrig ta plats i tv-sofforna. Den anses irrelevant, avförd från agendan, förpassad till historiens skräphög. Förklaringen stavas: s-y-n-d-e-n. Denna förhatliga, enligt Bibeln, medfödda ondska som ligger bakom all egoism och allt våld, bakom både förnedringsvåld och gruppvåldtäkter.
Synden – denna destruktiva kraft som vi alla, i någon mening, är en del av och som gör det nödvändigt med fostran, lagar, rättsskipning och gränsdragningar.
Men det räcker inte med skärpt lagstiftning för att komma åt rånen och våldet. Även om det verkligen kan behövas. Det räcker inte heller att stärka familjerna och överge den fobiska rädslan för de värden som byggt vårt land i tusen år. Även om det verkligen kan behövas.
Nyckeln finns hos den kristna kyrkan. Hon vet vad som, djupast sett, är lösningen på ondskan, på synden, denna andliga cancersvulst som fick Jesus Kristus att gå i döden på ett kors. Av kärlek till dig, till mig och – tro det eller ej – förnedringsrånare och våldtäktsmän.
Sebastian Stakset är ett lysande exempel på evangeliets förvandlande kraft, på hur en människa som drivits av ondska och hat nu sprider kärlek och genuin godhet omkring sig.
Du, Kristi församling har din viktigaste tid nu. Du har svaret som politiker och expertis saknar. Så stå upp och var ljus!