Nedbrända kyrkor är ännu ett tecken på det växande hotet mot vår samhällsgrund. För några dagar sedan totalförstördes Ansgarikyrkan i Huskvarna i en hastig brand. Men ett antal kyrkor i det lokala närområdet har under senaste tioårsperioden också eldhärjats.
Det finns i vissa fall naturliga förklaringar till detta, till exempel blixtnedslag och fel på elsystemet. Men i alltför många fall runtom i landet har polisen kunnat konstatera att branden varit planerad och anlagd. Stora kulturvärden har gått förlorade och viktig verksamhet, gudstjänst- och församlingsliv, förskola och barnverksamhet har fått söka provisoriska lokaler.
Misstanken om mordbrand gäller också branden i Huskvarna.
Det pågår en religionskamp i Europa, men det är viktigt att inte okritiskt se kyrkobränderna som ett led i konflikten mellan islam och kristendom. Det kan vara en förklaring, men det finns också personer som av andra skäl ser kyrkan som en symbol som bör skadas. I Norge har ett stort antal kyrkobränder kunnat kopplas till den satanistiska blackmetal-genren.
Frankrike är det land som drabbats hårdast av attacker på kyrkor. Branden i Notre Dame-kyrkan i Paris för två år sedan följdes av miljoner människor världen över som kunde bevittna hur denna medeltida katedral, med dess oersättliga kulturskatter, till stor del förstördes av lågor. Orsaken till branden är ännu inte klarlagd.
I snitt försvinner ett par kyrkor i månaden i Frankrike, genom vanvård, omvandling till annan verksamhet eller genom sabotage. Det är en nedmontering av det kristna kulturarvet som ständigt pågår, år efter år. Det skapar inga större rubriker, men får konsekvenser av oöverskådligt slag.
Det är förvisso inte enbart kristna kyrkor som drabbas av förstörelse. Också synagogor och moskéer utsätts för attacker. Flera moskéer i Sverige har fått motta hot och utsatts för skadegörelse.
För ett par år sedan, natten till den 10 november – alltså samma datum som nazisterna inledde sina attacker på judiska tyska medborgare, den så kallade Kristallnatten 1938 – genomfördes en uppenbarligen samordnad sabotageattack mot svenska synagogor. I mars i år, under den israeliska påskveckan, utsattes synagogan i Norrköping för smädelse.
Utredning av sådana brott läggs ofta ner eftersom polisen inte har någonting att utgå ifrån. Ingen ställs till ansvar, och skadan kan tyckas begränsad, men de långsiktiga effekterna ska inte underskattas.
Attentat mot mänskliga gemenskaper är attacker på samhället. Försvagade gemenskaper leder till ett försvagat samhälle. Respekten för människors självvalda tillhörighet, i religion, politik och olika intresseverksamhet är grundläggande för ett fungerande samhälle. Respekten för det heliga har under sekler varit ett skydd för kyrkor och samfund.
Dessa tabun, denna vördnad för det som människor uppfattar som okränkbart, har i dag urholkats och i många fall blivit en del i en kulturkamp.
Som Världen idag tidigare berättat har EU inlett en tvåårig kartläggning av hoten mot religiösa byggnader, kyrkor, moskéer, synagogor och buddistiska tempel. Det är ett välkommet övergripande initiativ. Men man ska vara på det klara med att Europa är en kristen kontinent, där antalet kyrkor är mångdubbelt fler än andra sorters gudstjänstlokaler.
Attackerna gäller alltså till största delen kristen verksamhet.
Att förhindra spontant uppkomna bränder i kyrkor bör inte vara alltför svårt, genom översyn av elledningar, effektivt brandskydd, åskledare och brandlarm. Hur församlingarna ska skydda sig mot medveten skadegörelse är en svårare fråga, som nu kräver en samlad strategi.