Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa.
Psaltaren 94:22

Världen idag

När forskning och vetenskapligt strävande börjar handla mer om ideologi än sanningssökande blir denna kraft direkt destruktiv, menar Stefan Gustavsson. Foto: Asam Ihse/TT

När vetenskapen blir ideologisk är den farlig

Ledare · Publicerad 00:00, 23 sep 2020

Vetenskapens betydelse för vår civilisation går inte att överskatta. På område efter område välsignas vi av tekniska landvinningar, medicinska framgångar och fördjupad förståelse av människan och vår kultur. Det systematiska sanningssökandet, utifrån kontrollerbara metoder och med ständig kritisk utvärdering, har burit frukt på ett fantastiskt sätt.

Denna framgång har gett vetenskapen auktoritet och status. Men den har också gett upphov till seglivade myter som omger vetenskapen. Som myten att vetenskapen, om den får tillräckligt med tid på sig, kommer att lösa alla människans problem, inklusive frågorna om Gud, mening och moral. Men de frågorna ligger för alltid utanför vetenskapens arbetsområde och kommer aldrig få vetenskapliga svar.

Eller myten om att vetenskapen är objektiv och neutral, en kylig och obeveklig process av kunskapsinhämtning utan mänsklig subjektivitet. Men vetenskap finns aldrig oberoende av människor, utan den bedrivs av män och kvinnor med samma sorts personliga preferenser som människor utanför vetenskapens värld. Därför måste vetenskapen hela tiden utvärderas, prövas och utsättas för skoningslös självkritik.

I vår tid har vi uppvärderat frågor om vem som har makt och vem som är förtryckt av makten, vilket är viktiga frågor. Men det har lett till att den vetenskapliga världen frestas att sätta sanningsfrågorna ur spel och i stället bli ideologiskt styrd just utifrån maktanalyser.

Det mest diskuterade exemplet utgår från boken Genusdoktrinen av Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn. De har visat hur universitet och forskning präglas, inte av sanningssökande enbart, utan i hög grad av ideologi. Det leder till att kunskapen snedvrids utifrån ett i förväg antaget genusperspektiv.

Nu har ett nytt sakområde kommit i fokus. I en debattartikel i DN (12/9) med rubriken ” Forskningen har missat de kriminella nätverken” skriver två kända professorer vid Göteborgs universitet, Peter Esaiasson och Bo Rothstein, om forskningen kring samhällsproblem relaterade till migration och integration. Och de skräder inte orden.

Det faktum att en samhällsutveckling har fortgått i flera decennier utan att vetenskapen belyst utvecklingen kallar de för ett ”generalnederlag för idén om att vi med mer forskning ska kunna belysa och korrigera allvarliga samhällsproblem”.

De ställer frågan ”varför det är journalistiska insatser och inte forskning som kartlagt och belyst konsekvenserna” på detta område? Och de anger några möjliga svar på frågan: Det kan handla om ”områdets ideologiska och politiska laddning” eller om ”den starka politiskt-administrativa styrningen” av forskningen eller om ett förändrat ”vetenskapsideal där det centrala är att befria människan från förslavande omständigheter” mer än att beskriva verkligheten.

Oavsett vilket av svaren som är det riktiga – eller om det är kombination av dem – är det en ytterst allvarlig beskrivning av en ideologiskt och politiskt styrd forskning.

Vetenskapen är ett kraftfullt redskap, som när det används rätt kan hjälpa oss att förstå viktiga delar av verkligheten. Men när vetenskapen blir ideologisk och politisk, oavsett om det sker i diktaturer som det gamla Sovjetunionen eller i den formellt sett fria världen, kan vetenskapen bli destruktiv och farlig.

Det finns många frågor som pockar på uppmärksamhet i en politiskt turbulent tid och alla frågor får inte samtidigt plats i det offentliga strålkastarljuset. Men frågan om politisk och ideologisk styrning av vetenskapen är en fråga av sådan dignitet att den måste fram i ljuset.

Men det har lett till att den vetenskapliga världen frestas att sätta sanningsfrågorna ur spel och i stället bli ideologiskt styrd just utifrån maktanalyser.

17-åriga Signe levde utan skärmar under sex månader

Ung. Det tillhör inte vanligheterna att en 17-åring väljer att leva skärmfritt. Men för Signe Strålin... lördag 24/10 13:27

17-åriga Signe levde utan skärmar under sex månader

Ung. Det tillhör inte vanligheterna att en 17-åring väljer att leva skärmfritt. Men för Signe Strålin...

Varför tro på uppståndelsen?

Mot väggen De första kristna hävdade att de mött Jesus uppstånden. Varför ska vi ta det påståendet på allvar?...