Intresset för andlighet och de stora frågorna om livets mening får i dag allt större plats i det offentliga rummet i Sverige. Nyfikenheten på vem Jesus är växer, inte minst bland unga.

När artisten Miss Li i sången ”Hälsa Gud” – som toppat listorna i flera månader – sjunger om att hon träffade Jesus på puben och ber honom hälsa Gud, är det svårt att inte se det som en ärlig längtan efter just – Gud. Miss Li ber Jesus hälsa Gud att hon väntar på svar från honom.

Ett annat tecken är när Björn Wiman, kulturchef på DN, i en krönika i slutet av förra året skrev om sitt närmande till kristen tro. Han skrev bland annat:

”För egen del kan jag, född i ett hem så sekulariserat att jag inte ens döptes som barn, i dag bära ett kors kring halsen. Inte för att jag har ’sett Gud’ eller tror mig bevisa läran om Kristi uppståndelse, utan för att korset är ett tecken som gör det lättare att hålla fast vid det jag uppfattar som heligt och rättfärdigt i denna värld.”

Stenarna ropar.

Den kristna församlingen, i all dess mångfald, har en unik möjlighet att fånga upp denna våg av sökande människor. Många lovvärda och goda initiativ görs. Rapporter om överfulla konfirmationsgrupper, fyllda ungdomsläger och växande intresse för olika aktiviteter bekräftar denna trend.

Men all denna andliga hunger måste, förr eller senare, mötas med evangeliets tydliga förkunnelse. Kristi kyrka, den levande Gudens församling, är inte vilken gemenskap som helst. Att definiera henne som en röst bland andra är djupt missvisande. Paulus beskriver henne som ”sanningens pelare och grundval” (1 Tim 3:15).

Guds tanke med sin församling är att vara en profetisk röst mitt i samtiden. En röst som är ett svidande salt i orättfärdighetens och själviskhetens syndasår. En röst som kallar till omvändelse från all självcentrering till ett liv i mission för världens lidande och förlorade.

Det innebär att alla, oavsett tro och livsstil, är välkomna att ta del av kyrkans budskap, men att den äkta gemenskapen inte är villkorslös. Tro och dop är inte en förhandling utan ett villkor.

Petrus slutord på pingstdagen är lika relevant i dag: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva” (Apg 2:38).

Fin gemenskap, härlig stämning eller filosofiska djupdykningar frälser ingen. Tron, den frälsande tron, kommer som en gåva från Gud när det korsmärkta evangeliet förkunnas för öppna hjärtan.

Så, oavsett om det är en husförsamling eller en högmässa: Förkunna det oförfalskade evangeliet!